AMFIBOLGRUPPEN - NYA FÖRETRÄDRE OCH NAMN

Nya så väl som gamla IMA godkända mineral revideras ständigt. Med förbättrade mätinstrument och analysmetoder får man fram att tidigare analyser och kemiska formler inte varit helt korrekta. Översattning av Emil Gregori från Mineralien Magazin Lapis med tillstånd. Korrekturläst: Kerstin Åstrand.


Ett nytt mineral från Sverige! Källa Lapis dec 2010.

Fluoro-aluminoleakeit, VIII/F.8-17
(Na,K)Na2LiMg2Al2[(F,OH)|Si4O11]2, monoklin, ljust grönaktigt blå, glasglans, hårdhet 6, streck vitt, densitet 3,14 g/cm3. Typlokalitet för denna litiumhaltiga alkaliamfibol är Norra Kärr. Fluoro-aluminoleakeit uppträder bergartsbildande i en finskiffrig nefelinsyenit i form av nålar, <2mm långa. Nålarna är genomlysbara och starkt pleokroistiska (blekgrönt till mörkgrönt).

aluminotaramit, VIII/F.9-65
Na2Ca(Fe2+,Mg)3Al2[OH|AlSi3O11]2  blåaktigt grön, densitet 3.29 g/cm3.

alumino-magnesiotaramit, VIII/F.9-60
Na2Ca(Mg,Fe2+)3Al2[OH|AlSi3O11]2   grönaktigt grå, densitet 3.21 g/cm3.

fluoro- alumino-magnesiotaramit, VIII/F.9-62
Na2Ca(Mg,Fe2+)3Al2[F,OH)|AlSi3O11]2       blåaktigt grön, densitet 3.26 g/cm3.

Dessa tre nya natrium-kalcium-hornbländemineral ur amfibolgruppen är monoklina, har glasglans, hårdhet 5-6 samt vit streckfärg. Gäller hittills som sällsynta till mycket sällsynta. Aluminotaramit och alumino-magnesiotaramit förtränger nyböit i kyanitförande eklogit från Liset nära Selje, Vestlandet i Norge.

Fluoro-alumino-magnesiotaramit förtränger fluoronyböit i coesitförande eklogit från Jianchang, Su-Lu i Kina.

Alla tre amfibolerna bildar mycket små, enbart mikroskopiskt i tunnslip synliga, delvis prismatiska korn (<1mm). Typiska följeslagare är jadeitrik klinopyroxen, almandinrik granat, rutil och paragonit. I polariserat ljus ser man en tydlig pleokroism i färgskalan från färglöst över violett till (grönaktigt) blå. Fluorescens i UV-ljus saknas. Namnen syftar på den kristallkemiska släktskapen med taramit.

Kalium-ferropargasit, VIII/F.10-122. Källa Lapi dec. 2010.
(K,Na)Ca2(Fe2+,Mg2+)4(Al,Ti3+)[(OH)|AlSi3O11]2, monoklin, grönaktigt svart till svart, har glasglans, hårdhet 5-6, streck vitt. Typlokalitet för denna kalciumamfibol är Kabutoichiba nära Kameyama i centrala Japan. Kalium-ferropargasit sitter i form av nålar, <1 mm långa, i en skiffrig kalksilikat-hornfels. Följeslagare är bl.a. kalcit, titanit, skapolit och biotit.

Kloro-kaliumhastingsit, VIII/F.10-145   amfibol
(K,Na)Ca2(Fe2+[(Cl,OH)|AlSi3O11]2   mikrolin

Detta mineral är grönaktigt svart, har glasglans, hårdhet 4½-5, streckfärg grönaktigt grå, samt densitet 3.52 g/cm3. Typlokalitet för denna järnrika kalciumamfibol är kobolt-järnfyndplatsen Dashkesan i Lilla Kaukasus, Aserbajdsjan. Kloro-kaliumhastingsit är huvudbeståndsdel (>95%) i ett grågrönt amfibolskarn vid kontakten med lagringsformade magnetitmalmskroppar och vulkaniska bergarter (gabbroporfyrit). Följeslagare är kvarts, klorit, aktinolit, epidot, magnetit, hematit, apatit och sulfider. Kloro-hastingsit bildar kortprismatiska kristaller <1.5 mm. Kristallerna är genomlysbara, visar stark pleokroism i färgskalan från ljust orangegult till djupt blågrönt, smälter under uppvärmning till svart glas samt löses i saltsyra. Namnet (på engelska: chloro-potassichastingsite) syftar på den kristallkemiska släktskapen med hastingsit och ersätter det 1936 av G.A.Krutov präglade namnet ”dashkesanit”.

Fluoro-magnesiohastingsit, VIII/F.10-128 amfibol
(Na,K)Ca2Mg4(Fe3+,Ti)[F|AlSi3O11]2 monoklin

Färgen är rödaktigt till gulaktigt brun, har glasglans, hårdhet 6, streckfärgen är ljust rödaktigt brun och densiteten är 3.18 g/cm3. Typlokalitet för denna sällsynta, magnesiumrika kalciumamfibol är gamla stenbrottet från Dealul Uroi nära Huneduara i Rumänien. I små körtlar hematitrika xenoliter i Trakytandesit bildar fluoro-magnesiohastingsit ytrika stänglar upp till 3 mm långa på grön augit, vid sidan av fluorrik flogopit. Ytterligare följeslagare är bl. a. titanhaltig hematit, enstatit, tridymit, titanit, fluorapatit, ilmenit och pseudobrookit. Fluoro-magnesiohastingsit är genomlysbar och svagt pleokroistisk (i färgerna gulbrunt till ljusbrunt). Namnet syftar på den kemiska sammansättningen och släktskapen med hastingsit.

Kalium-magnesiohastingsit, VIII/F.10-135 amfibol
(K,Na)Ca2(Mg,Fe2+)4(Fe3+,Al,Ti)[(OH,Cl)|AlSi3O11]2 monoklin

Färgen är grön, har glasglans, hårdhet 6-6½, vit streckfärg och densitet 3.02 g/cm3. Typlokalitet för denna kalium-magnesiumrika kalciumamfibol är sjön Bolshoi-Ishkul i Ilmembergskedjan i södra Ural. Denna nya, sällsynta amfibol uppträder bergartsbildande som 1-2 mm stora korn och rundade prismer i biotit-hornblände-gabbro-block. Namnet syftar på den kristallkemiska släktskapen med hastingsit.
Klinoholmquistit avförs som mineralnamn. Denna 1965 för första gången beskrivna, sällsynta alkali-hornblände från spodumenförekomsten Tastyg nära Tuva i Sibirien har visat sig som litium- och fluorrik, och är därför identisk med följande mineral:

Fluoro-Natriumpedrizit, VIII/F.8-85
NaLi3(Mg,Fe2+)2Al2[(F,OH)|Si4O11]2 monoklin.

Mineralet är gråblått, har glasglans, hårdhet 5-6, vit streckfärg och densitet 3,05 g/cm3. Vid kontakten mellan en granitpegmatit och en diabasgång bildar fluoro-natriumpedrizit mycket små, långprismatiska, med tremolit och kalcit tätt sammanväxta kristaller <0.5 mm. Kristallerna är genomskinliga och svagt pleokroistiska (färglöst till orangebrunt). Namnet syftar på den kristallkemiska släktskapen med pedrizit. Namnet på engelska är fluoro-sodic-pedrizite.

Parvo-mangano-edenit, VIII/F.10-85
Na(Ca,Mn2+)2Mg5[OH|Al0.5Si3.5O11]2    monoklin

Färgen är blekrosa brun, har glasglans, hårdhet 4½-5, densitet 3.11 g/cm3.

Parvo-manganotremolit, VIII/F.10-05 amfibol
Na<0.5(Ca, Mn2+)2Mg5[OH|Si4O11]2 monoklin

Färgen är blekrosa brun, har glasglans, hårdhet 4½-5, streckfärg vit, densitet  3.08 g/cm3. Dessa två nyupptäckta, hittills mycket sällsynta företrädare i amfibolgruppen härstammar från den prekambriska marmorförekomsten i Arnold Mine nära Fowler, St.Lawrence County, New York. Där bryts talk och tremolit. Parvo-manganotremolit bildar tunna, enbart i tunnslip observerbara ränder kring parvo-mangano-edenit, som i sin tur i form av ytterst små kristaller (<0.5 mm) tillsammans med lite spessartingranat och talk lagerformigt är inväxt i kornig braunitmalm. Båda dessa amfiboler är svagt pleokroistiska (i färgskalan från färglöst till blekt rosabrunt). Namnen syftar på den kristallkemiska släktskapen med edenit respektive tremolit.

Och till slut den nyaste ”namnkreationen” ur amfibolnomenklaturens häxkök:

Fluoro-kalium-magnesio-arfvedsonit, VIII/F.8-156
KNa2(Mg,Fe2+)5[(F,OH)|Si4O11]2

Typlokalitet är Cantley, region Outaouais, Quebec, Kanada. Detta mineral kan bara observeras mikroskopiskt i en tunnslip som kornigt-stängliga, blåaktigt svarta inneslutningar. 

Detta mineral kallades förr i tiden Pottassium fluor-magnesico-arfvedsonite (1987, IMA 85-023), och har nu bytt namn till fluoro-potassic-magnesio-arfvedsonite. Mineralet har aldrig publicerats fullständigt. (Är det kanske för dess skrymmande namns skull?)



©2001- GeoNord