Geologiska och mineralogiska termförklaringar

© 1998 Vidar Blom, Göteborg.
I utökad upplaga i samarbete med GeoNord

 K

kalcedon, ett genomlysande, vitt eller mångfärgat mineral bestående av finkornig, fibrös kvarts.

 
Kalcedon (Calcedone), Indien.
© 2001 Geonord

Kalcinering, bränning eller upphettning av ett material för att avlägsna flyktiga beståndsdelar eller förändra kristallstrukturen.

Kalcit, kristallint mineral bestående av kalciumkarbonat. Kemisk formel: CaCO3.

Kalcium, Ca

Kalciumkarbonat, CaCO3

Kaldera. En större form av vulkankrater, med en diameter av flera kilometer eller till och med mil. Ignimbritutbrott innebär att stora mängder magma kastas ut ur en vulkan, vars topp oftast störtar in (kollapsar) till följd av utbrottet. Då bildas en kaldera.

Kaledoniska bergskedjan (Kaledoniderna). Beteckning på en bergskedja som bildades för ca 400 miljoner år sedan under silur–devonperioderna i jordens forntid.
Bergskedjan var en följd av att två plattor kolliderade med varandra, varvid stora bergartssjok (skollor) sköts in mot sydost över urberget i nuvarande Norge och Sverige. Den bildar idag merparten av den skandinaviska fjällkedjan. Delar av samma bergskedja återfinns i Skottland. Namnet kommer av latinets Caledonia (Skottland).

Kalifältspat. Se Fältspat.

Kalk, vardaglig benämning på olika kalkstensprodukter.

Kalkbränd dolomit, kalcinerad dolomit  till restkolsyrehalt i nivå med normalbränd kalksten.

Kalk-dolomitmalm, en malm, vari malmmineralen uppträder i kalksten eller dolomit utan större mängder skarnsilikater.

Kalkspat, ett vitt eller färglöst, ofta färgat, i de renaste varieteterna genomskinligt, sprött, glasglänsande mineral med romboedrisk spaltning och sammansättningen CaCO3

Kalksten, en bergart huvudsakligen bestående av kalciumkarbonat.

Kambrium, den näst äldsta av perioderna i jordens forntid.

Kambro-silur, sammanfattning av kambrium, ordovicium och silur.

Karat, enhet för halten rent guld i en legering.

Karbon elle stenkolsperioden, den femte perioden i jordens historia.

Karbonatbergart (karbonatsten), bergart som domineras av karbonatmineralen kalcit och/eller dolomit.

Kassiterit eller tennsten, ett brunt, brunsvart eller svart, glänsande mineral med sammansättningen SnO2

Kassiterit (Cassiterite), Bolivien.
© 2009 Geonord.

Keratofyr, en natronbetonad trakyt.

Kis, hårt metallglänsande sulfidmineral.

Kieserit, ett mineral uppträdande i finkorniga, vita till gula aggregat.

Kiselgur, en gulbrun till vit jordart, som till största delen består av skal från döda kiselalger (diatomacéer).

Kimberlit, en biotit-melitit-peridotit, i vilka biotiten dock ofta träder tillbaka för pyroxen; diamat följer oftast kimberlit.

Klastisk Denna textur uppkommer då små eller stora bergarts- eller mineralfragment bildar en bergart. De flesta sedimentbergarter är klastiska, till exempel sandsten, konglomerat, lerskiffer. Även vulkaniska bergarter kan ha en klastisk textur, och benämns då pyroklastiska.

Klorit, gemensamt namn för en del, vanligen mörkt gröna, bladiga mineral, som utgör vattenhaltiga Al-silikat av Fe och Mg.

Kloritkvartsit, en genom lösningar i samband med sulfidmalmbildning åstadkommen omvandlingsbergart väsentligen bestående av kvarts och klorit.

Kloritskiffer, en genom lösningar i samband med sulfidmalmbildning åstadkommen omvandlingsbergart bestående av klorit och något kvarts knebelit, ett mineral som tillhör olivingruppen och utgör fayalit, Fe2SiO4, där Fe i stor utsträckning blivit ersatt med Mn.

Koboltglans, ett silvervitt, svagt rödaktigt, metallglänsande mineral med sammansättningen CoAsS.

Cobaltite, Håkansboda, Sverige.
© 2011 Geonord.

Komplexmalm, sulfidmalm med varierande mängder blyglans, zinkblände, kopparkis etc. Malmer kräver selektiv anrikning.

Kondrodit, till humitgruppen hörande mineral.

Konduktiv, elektriskt ledande.

Konglomerat, består av vattennötta rundade bollar av olika bergarter, sammankittade med ett bindemedel av lerig, kalkig eller kvartsig natur. Se breccia.

Konkretion, genom kemisk omsättning bildad, vanligen klumpformad mineralkoncentration med från berg- eller jordarter i övrigt avvikande sammansättning, oftast lins- eller klumpformad.

Kontaktmetamorfos är en mineralomvandling intill en djupbergartskontakt, orsakad av höjd temperatur.

Kontaktpneumatolytisk mineralparagenes. När silikatbergarter kristalliserar ur magma i jordskorpan eller stelnar ur lava på jordytan frigörs gaser. Dessa kan orsaka omvandlingar av kringliggande berggrund och ge upphov till nya mineral. I jordskorpan sker sådan mineralbildning genom vad man kallar pneumatolys och på jordytan genom sublimation". (Lundegårdh P.H. "Stenar och fossil", Norstedts 1996).

Kontinent. Ett stort landområde som är omgivet av hav.

Kontinentplatta. En platta som består av lättare bergarter än de i en havsbottenplatta.

Kopparglans, ett metallglänsande, på friska ytor blygrått, i luften rätt snart svart mineral med sammansättningen Cu2S

Kopparkis, ett mässingsgult, metallglänsande mineral med sammansättningen CuFeS2

Kopparlazur, se azurit.

Korrosion. En process där ett mineral eller en bergart löses upp mer eller mindre fullständigt. Om processen inte löper till slut ser man ett sådant mineral som en kristall med inbuktningar eller gropar i de ursprungligen mer rätlinjiga kanterna. Korrosionen beror på att mineralet utsatts för ändrade betingelser (temperatur, tryck, magmasammansättning) och blivit instabilt efter sin bildning. Korrosion av kvarts- och fältspatströkornen i porfyrer är inte ovanlig.

Korund, ett mycket hårt, färglöst, vanligen dock blåaktigt, rött, brunt eller violett mineral med sammansättningen Al2O3

Kraterrör. En kanal som leder lava upp i kratern.

Kristall. När man inom geologin använder ordet kristall menar man ett fast ämne som på ett regelbundet sätt är uppbyggt av ett så kallat gitter, det vill säga en periodisk upprepning i tre dimensioner av ett arrangemang av atomer. Mineralet opal är ett av de få mineralen som inte har någon regelbunden kristallstruktur, den är amorf.

Kristallisationsdifferentiation. En process som innebär att de kristaller som vid avkylning bildas i en magma separeras från modermagman. Om kristallerna har lägre kiselhalt än magman ökas den kvarvarande magmans kiselhalt, och som slutresultat kan små volymer kiselrika granitiska eller ryolitiska magmor uppkomma ur en kiselfattig basaltmagma.

Kristallografi. Läran om kristaller, deras atomstruktur, former och tillväxt. I naturen förekommande kristaller kallas mineral, och den vetenskap som behandlar dem kallas mineralogi.

Kromit, ett metallglänsande svart mineral med brunt streck och sammansättningen (Fe,Mg)Cr2O4

Kryolit, ett mineral som bildar vita kristallaggregat Na3AlF6

Kryptokristallin. Så kallas en textur där mineralkornen är så små att de inte kan identifieras med mikroskop.

Krysoberyll, berylliumaluminiumoxid, grön- eller gulaktigt, stundtals genomskinligt BeAl2O4

Krysotilasbest, detsamma som serpentinasbest.

Kuddlava. Lava som stelnar under vatten.

Kuprit, ett rött, starkt metallglänsande mineral med sammansättningen Cu2O

Kvarts, Ett av de vanligaste mineralen i kontinenternas jordskorpa. Sammansättningenär kiseldioxid (SiO2). Kvarts bildas vid förhållandevis låga temperaturer. Vid högre temperatur bildas i stället mineralet tridymit, och vid ännu högre temperatur cristobalit, båda med samma kemiska sammansättning som kvarts men med olika kristallstrukturer. Kvarts är i regel färglös till vit men förekommer även i många andra färgkombination.

Bergkristallgrupp (kvarts), Brasilien.
©2001 GeoNord.

Kvarts-antofyllitmalm, av kantorptyp, en betydelsefull malmtyp där kvartsrandmalmen överförts till särskilt kvartsrika, antofyllitforande malmer.

Kvartsgång, sprickfyllnad med kvarts.

Kvartsit. En klastisk sedimentbergart innehållande mer än 90 procent kvarts. Termen kvartsit används av geologerna mest för omvandlade (metamorfa) sedimentära bergarter, men även för bergarter uppkomna genom kemisk förändring (metasomatos) av exempelvis vulkaniska bergarter. Sistnämnda gäller framför allt i malmsammanhang (”malmkvartsiter”).

Kvarts-monzodiorit. Se Diorit.

Kvartsporfyr, benämning på kompakterad tuff eller lava av liparitisk sammansättning.

Kvartssyenit. Se Syenit.

Kvartsrandmalmer, järnmalmer vars beteckning härrör från den för dessa karakteristiska uppbyggnaden av omväxlande skikt av järnmineral och kvarts.

Kvartstrakyt. Se Trakyt.

Kvartärgeologi, gren av geologin som främst behandlar de lösa avlagringarna från kvartär, det vill säga de senaste 1,65 miljoner åren.

Kvickstenar, äldre metallurgisk beteckning för järnmalmer som direkt kunde användas i masugnar.

Kärna. Jordkärnan, den innersta delen av jordklotet. Den består av järn och nickel.

Kärnborrning, bergborrning där man får upp ett stavformigt prov av berget.

Kärnförlust, den del av borrkärnan som gått förlorad i borrningen.

Köli, används som beteckning på de svagt omvandlade fjellskiffrarna. Jfr Seve.





©2001- GeoNord