UNDERVISNING & EDUCATION
Antti & Geonord
©1999 och återpublicerad 2020 Geonord.
©2006 Mineraljaktens logo med SGU tillstånd.

STENFEBER - STEIN GAL (på norska)


Intresset för stenar börjar redan tidigt i livet. Alla eller nästan alla barn har böjt sig ner mot backen och plockat upp en "konstig" sten, kanske på grund av formen, färgen eller för att den bara fanns där, just där. Och glittrar gör den också i solljuset och man undrar vad är det. Stenen hamnar i fickan och dyker upp i barnrummet, kanske på bordet, bokhyllan eller fönsterblecket och påminner varje dag om den stora händelsen och fyndet.


Dom vuxna står och tittar på något annat som är viktigare.

Med tiden och åldern blir det några nya stenar och samlingen växer för att till slut hamna i en tom skokartong. Lite senare börjar man ställa "dumma" frågor till dom vuxna och får lite svävande svar. Att naturen skapar en eller flera stenar är en lång process geologiskt sett och svår att förklara.

Intresset fördjupas och man börjar lite mera systematiskt att "leta efter ännu konstigare stenar". Man kommer ut i naturen, får nya likasinnade kamrater, som också har fått stenfeber. I skolan börjar kunskaperna och förståelsen av processerna att klarna och nu börja man sätta namn på fynden. Stenfebern är på gång och går inte att hejda.


Här barn i Varuträskgruvan som vetgirigt frågar Anki Hulterström om vad de hittat för att kunna vara med i fyndtävlingen.
Det var länge sedan, närmare bestämt år 1999.

Finns det ett sten-vaccin?
Det finns inget entydigt svar, men när krafterna börjar sina och man inte längre orkar svinga geologhammaren över huvudet då kanske det är slut?
Nej.
Är det slut när kistlocket slår ner med ett brak?
Nej.
Stenfantomen vill självklart ha en gravsten av högsta kvalité.
Vad som står på stenen är en helt annan historia.


R.I.P.
(Rest In Peace)

Och nu till något helt annat!


LITHOPHYLLOSIS
© Okänd källa.

Av alla de sjukdomar, som existerar i världen, är det en, som brukar kallas Lithophyllosis. Namnet härstammar från grekiskan och betyder lithos = sten, phyl = böjelse för och osis = ett tillstånd, där den sjuke har en omotståndlig, helt okontrollerbar drift.

Denna sjukdom kan drabba alla, oavsett ålder. Den kan också uppstå akut, eller långsamt utvecklas till ett kroniskt tillstånd.
Den liknar mera en sinnesjukdom än en kroppslig.
Lithophyllosis kan smitta vid direkt kontakt med angripna individer.

Vanligtvis uppstår de första symptomen i tidig ålder, varvid patienten börjar samla stenar, kvistar, snörstumpar och andra obrukbara föremål, som sedan stoppas i fickorna. Efterhand som den drabbade blir äldre utvecklas sjukdomstecknen.
Den olycklige börjar använda små askar att förvara det upphittade i.

Under sjukdomsutvecklingen kan patienten plötsligt hitta på att hoppa ut ur en parkerad bil, störta sig in i skogen och krafsa som en grävling.
I sjukdomens allvarligaste skede låter sig den drabbade icke hejdas av regn, snö hagel eller storm, nej inte ens om marken ligger djupfryst.

Det föreligger en rapport om en buss, full med passagerare på en motorväg i Västerbotten. Passagerarna fick syn på ett stenbrott och började vildsint skrika: ”Stopp, stopp, låt oss komma ut!”

Utom sig av ängslan för sitt liv stannade chauffören blixtsnabbt bussen. Som galna vräkte sig de sinnesrubbade mot stenbrottet, plockade vita, glänsande stenar och bankade på dem med sina hammare. Det stod ju fullt klart, att det inte var någon normal sällskapsresa.

Denna sjukdom kan, som så många andra, vara ytterligt påfrestande för övriga i familjen, som dock efterhand erhåller en immunitet mot psykosen.

Enda chansen är att skaffa sig ett tålamod, som icke är av denna världen. Patienten måste strykas medhårs, hur svårt det än må vara.

Jag har besökt några av dessa människors hem.

Stenar dräller överallt, i glasskåp, på golvet, i hyllan och garderober, på toaletten och ända in i sängkammaren.
Hos en låg det några i kylskåpet, under förevändning att fynddagen var osedvanligt kall.

Man kan inte föra en normal konversation med den angripne, då ämnet tvångsmässigt glider över mot stenar. Om den sjuke spärras in och inte får löpa fritt i skog och mark inträder grava sinnestillstånd av rastlös karaktär. Patienten kan då i slutstadiet börja såga, slipa och polera sina stenar samt med inåtvänd salighet bära dem i silverkedjor runt halsen.

Dessvärre har läkarvetenskapen ännu inte funnit adekvat medicinering mot Lithophyllosis. Den förryckte förblir i sitt skrämmande tillstånd ända in i dödsögonblicket, men av en eller annan förbryllande omständighet blir dessa patienter osedvanligt gamla. Kanske kommer forskarna att finna bot, men icke här och icke nu.

Visa taktfullhet! Se inte ner på dessa stackars människor.
Tänk på att även du eller nästrående kan drabbas.

Bo Meyerhöffer
Legitimerad tyckare
Kauppinen


Ett av Lindströms fina tekningar. Säger allt.




©2001- GeoNord