ALLEMANSRÄTTEN


Allemansrätten med utlägg av Torkel Hedgren.
Källa: Stenbiten nr. 2 1996. Tunabygdens Geologiska Förening.


De flesta vet ju något så när vad allemansrätten innebär. I 1:e§ naturvårdslagen sägs att naturen "är tillgänglig för alla enligt allemansrätten", m en därutöver säger lagen just inget om vad det innebär. Det skadar ej att repetera naturvårdsverkets tolkning i något förkortad version:

Du får gå, cykla, åka skidor över annans mark, men inte över tomt, plantering och växande gröda. Håll avstånd från boningshus.
Stäng grindar till betesmarker och stör inte betande djur.
Du får tälta i markerna ett dygn. Men nära boningshus och vid tältning i flera dygn på samma plats måste du ha lov av markägaren.
Det är inte tillåtet att färdas i terrängen med bil, mc, moped eller andra fordon. Parkering med bil och husvagn får ske i nära anslutning till vägen, men inte så att de hindrar annan trafik och de som arbetar i mark eller skog. (Terrängkörningslagen).
Du får förtöja båten, gå i land och bada vid annans strand, utom i närheten av boningshus eller där landstigningsförbud råder.
Rör inte vilda djurs ungar eller fågelbon med ägg eller ungar. (Jaktvårdslagen).
Fiske får bara ske efter tillåtelse, utom vid kusten och de stora sjöarna. Kasta aldrig kasserade fiskelinor och krokar, de är dödsfällor for djuren.
Du får inte skada eller fälla träd och buskar. Det är också förbjudet bryta kvistar, grenar eller ta bark och näver.
Du får inte skräpa ner.
Om det är minsta risk för brand får du inte elda, du kan bli skadeståndsskyldig. Släck noga. Elda inte på klippor och hällar, berget spricker lätt sönder. Som bränsle är det tilllåtet att ta torra grenar och kvistar på marken.


I korthet innebär allemansrätten att man skall uppträda hänsynsfullt. Inte störa eller förstöra för andra, såval djur som människor.

Vad innebär lagen när det gäller vårt intresse for amatörgeologi?

Det finns några lagar som kan tillämpas när vi besöker varphögar.
Bl. a. fornminneslagen 1 och 2 §§
Naturvårdslagen 13 §
Minerallagen 15 kap. 6 §.

Varphögar ägs under en viss tid av gruvägaren, därefter övergår äganderätten till markägaren.

Brottsbalken 12 kap. 2 § räknar upp en mängd naturprodukter som är förbjudna att ta utan markägarens tillåtelse. Där ingår bl.a. Sten. Men om man plockar någon enstaka sten har det ändå ansetts tillåtet.
Tyvärr förekommer det att arnatörgeologer plockar med sig litet extra stenar för att sälja. Det är naturligtvis inte tillåtet, det betyder ju att man gör sig ekonomisk nytta av andras egendom, dessutom ger det oss amatörer dåligt rykte! Likaså om det sker i organiserad form eller i större mängd. Detta är klart åtalbart enl. brottsbalkens 12 kap. och kan resultera i böter.
Även länsantikvaren har synpunkter på varphögarna som i lagen kallas "fasta fornlämningar" särskilt om de är äldre än 100 år, men även yngre lämningar kan vara skyddsvärda. Troligen är endast ett fåtal gruvlämningar investerade och registrerade hos länsantikvarien.
Vid samtal med honom har han särskilt nämnt högar bestående av blå slaggsten som skyddsvärda. Men om vi tar någon enstaka sten, så ser han mellan fingrarna.

Förutom nämnda lagar, lagbok finns i vårt bibliotek, har Riksantikvarieämbetet en artikel i Stenbiten nr. 4 1981.

I Norge gäller allemansrätten ungefär som här, men tälta inte utan lov i sk, inmark, d.v.s. betesvallar och hagar. Att plocka sten utan markägarens löfte ses med oblida ögon.

Finland har bestämmelser som mycket liknar våra. Ett undantag är Åland, där man måste ha markägarens tillstånd för att tälta, ställa upp husvagn samt elda.

Danmark saknar motsvarighet till vår allemansrätt.




©2001- GeoNord