VARNAR FÖR GULDFEBER


Allmännas intresse går före individens
LYCKSELE (VK)

Tänk att hitta en massa guld.
Så vad då?
Förmodligen blir det bara gruvbolaget som skrattar hela vägen till banken.

Mikael Stenman, Lappmarksjuristen i Lycksele, varnar för att en nygammal guldfeber i Västerbottens inland ska väcka falska förhoppningar om stora rikedomar hos dig och mig.
- Svensk minerallagstiftning gynnar det allmännas intresse före enskilda individer, framhåller jur kand Stenman.
- Glöm alla fortyniners med galopperande hästar i Västern-filmerna, som skyndade sig att muta in fyndigheter för att därefter med oinskränkt makt regera över sitt guld. I Sverige lagstiftade krona och stat om våra mineraler redan på 1300- talet, mer än 100 år innan Columbus överhuvudtaget upptäckte Amerika.
- Innehållet i lagarna har naturligtvis växlat under århundradena, konstaterar Mikael Stenman. Men intresset att reglera mineralerna har alltid visat hur viktiga kronan ansett dem vara. Nuvarande minerallag är uppbygd runt ett tillståndsförfarande.
- Det betyder till exempel att en svensk markägare inte har någon direkt nytta av att han råkar äga guldförande mark. För fem år sedan ändrades lagen så att han inte heller automatiskt längre rår om de diamanter han råkar hitta i sin backe.
- Lite hårdraget kan man påstå att markägaren bara kan räkna med ersättning för gruvbolagets skador på hans egendom, påpekar Mikael Stenman
Så här fungerar svensk "guldlag":

Ingen allemansrätt

Davy Crockett hittar spår av guld i ett västerbottniskt vattendrag. Han letar uppströms efter ett ställe därifrån han tror att guldsanden kommer.
- Förmodligen har han frågat markägaren om lov att få vaska, säger juristen Stenman. Guldvaskning omfattas nog inte av allemansrätten.
- Davy uppsöker därefter en myndighet, Bergmästaren i Luleå, som ansvarar för fyndigheter i Norr- och Västerbotten. Där ansöker han om ett så kallat undersökningstillstånd för några kilometer av vattendraget och en bergsplatå uppströms. Han betalar 300 kr i avgift och 15kr per hektar och undersökningsår.
- Davy får leta i tre år. Sen kan han hos Bergmästaren ansöka om ytterligare tre år.
Då markägaren uppenbarar sig för att köra bort Davy viftar han bara med tillståndet från Bergmästaren. Nu är det guldletaren som bestämmer.
- Minerallagen sätter således den privata äganderätten ur spel. Det är i och för sig inget ovanligt i vår lagstiftning. Ska en motorväg fram kan myndigheterna köra över den enskilde med hänvisning till det allmännas bästa.

Minerallagen unik

- Men minerallagen är unik ef tersom den direkt strävar till att alla fyndigheter ska exploateras kommersiellt, konstaterar Stenman.
- Vem som helst kan i princip få undersökningstillstånd. Om en guldletare under arbetets gång upptäcker att hans resurser är på väg att ta slut, får han sälja sitt undersökningstillstånd och därmed göra sig en hacka.
- Nu tycker Davy, att han är klar att sätta igång med brytningen. Han går till Bergmästaren på nytt och ansöker om bearbetningskoncession. Det kostar 6 000kr.
- Här uppenbarar sig en hake som gör att många gulddrömmar blir till sand.
- Den här gången måste Davy Crockett visa att han har uppenbara möjligheter att starta och genomföra, som lagen uttrycker det, en ändamålsenlig brytning. Det duger inte att komma med vaskpanna och hacka.
- Samhället markerar mycket tydligt att det gäller industriell verksamhet i så stor skala som möjligt, säger Mikael Stenman. Vilken privatperson sitter på de kunskaper och det kapital som krävs att öppna och driva en gruva?

CALLE HÅRD/Västerbottens Kuriren




©2001- GeoNord