FOTOGRAFERING AV FLUORESCENS

© 1998 Leif Andersson, Bokförlaget Saxum.

Kom och besök min hemsida så hittar Du mera intressanta saker att läsa där.

Fluorescerande mineral gör sig ofta bra på bild men det är inte helt lätt att avbilda dem. Redan här skall vi slå fast, att det är inte stor idé att försöka med en enkel L&T-kamera (Le och Tryck-kamera), då dessa oftast saknar möjligheten att kombineras med filter. Exponeringstiderna blir också så långa att den enklare kameran inte klarar av dem. Allt talar därför till systemkamerans fördel.
Mina anvisningar kan verka lite omständliga men det står dig givetvis fritt att spola vissa delar. Det kan ju tänkas, att dina bilder blir bra ändå men absolut bäst blir de ialla fall inte! Till det absolut bästa finns ingen genväg. (Sagt till mitt försvar mot alla invändningar jag hör, då jag håller föredrag i ämnet.)

Säkerhetsaspekter

Det kortvågiga uv-ljuset kan ge upphov till såväl hud- som synskador. Därför är det viktigt att inte exponera kroppen för uv-strålningen.
Som väl är kan inte detta ljus tränga igenom vanligt glas, papper eller tygmaterial. Eftersom uv-ljuset, liksom allt annat ljus, reflekteras av alla ytor, kommer hela omgivningen att innehålla skadliga strålar. De är efter att ha reflekterats ganska svaga, och huden bör inte ta någon skada annat än efter en lång exponering.
Men ögonen drabbas snabbt av en inflammation som är den samma som snöblindhet eller de obehag bågsvetsning kan ge upphov till. Den som drabbats av detta, berättar gärna om de djävulska plågorna och ljuskänsligheten som kvarstår under flera dagar. Därför är det viktigt att ögonen skyddas. Redan ett par vanliga glasögon räcker långt men de stoppar inte strålning från sidorna. Detta kan till största delen avhjälpas med ett par pappskivor som sätts fast på glasögonskalmarna.
Men givetvis är uv-skyddsglasögon det allra bästa. Hör med ditt stengalleri eller ett företag som säljer laboratorieutrustning. Har du tänkt dig att hålla på med den denna typ av fotografering i en större utsträckning, bör du allt skaffa skyddsglasögon!

Filter

Ett objektivs alla linsytor är överdragana av ett eller flera antireflexskikt, oftast av fluorider som ångats på, med varierande effekt. De här skikten är i sig fluorescenta och kommer att ge dina bilder en gråaktig slöja om de blir utastta för uv-ljus. Därför är ett filter av största vikt. Ett sk uv-filter, av den typ som många alltid har på sina objektiv, räcker inte till, iallafall inte då kortvågigt uv-ljus används eftersom detta filter inte stoppar denna våglängd.
Det finns istället ett filter som är speciellt avsett att användas i detta fall. Det heter Y-44 (Y-571) och är gult; kostnad ca 200 kr. Den gula färgen ökar konstrasterna och ger bilderna ökad lyskraft. Men bara för att Du nu har investerat i ett filter, betyder det inte att du skall rikta uv-lampan mot kameran.

Film

Resultatet blir alltid bäst med diapositiv film men naturligtvis går det även med negativ film för pappersbilder. Kom dock ihåg att färg-, nyans- och kontrastomfånget är många hundra gånger större hos diafilmen än hos den andra. Själv använder jag utan undantag Kodaks Kodachrome 64; av den enkla anledningen att den visat sig vara bäst.

Objektiv

Kamerans standardobjektiv, med brännvidden 45-50 mm, kan bara användas, då det gäller riktigt stora objekt (bild 1). För det är väl meningen att den vackert lysande stenen skall fylla upp bilden? Avståndet mellan kameran och objektet måste vara så stort att det finns plats för belysningen, och att du själv inte i nödan utsätts för starkt kortvågigt uv-ljus.

Har du ett zoomobjektiv, väljer du en brännvidd som ger ett fotograferingsavstånd på minst 1 meter -- helst 1,5. Det vanligaste fasta teleobjektivet har brännvidden 135 mm och fordrar oftast en tunn mellanring för att förkorta fotograferingsavståndet.

Bild 1.

Exponeringstiden

Det är mycket viktigt att rummet där du fotograferar med uv-ljus är absolut mörkt. Inte ens det minsta lilla ljus får tränga in under dörren eller en fönsterspringa. Exponeringstiden blir så lång att filmen kommer att exponeras även av detta ljus och därför sänka kontrasten hos bilden. Släck alla lampor och sitt i mörkret 15--20 minuter för att utröna om det tränger in ljus någonstans.

Många moderna kameror erbjuder mycket långa exponeringstider med automatik men det finns ändå en del saker vi måste tänka på. En films ljuskänslighet skjunker med längre exponeringstid. Detta är ett fenomen som kamerans ljusmätare inte kan beräkna. Därför rekommenderar jag att du tar en serie provbilder på olika avstånd och övriga inställningar. Kom också ihåg att en färgfilm är olika känslig för olika färger och därför avbildar färgerna olika. Därför en anledning till att alltid använda samma sorts film. Du lär dig filmens egenheter. Jag har ett ganska fast arrangemang med kamera och belysning som ger omkring 20 minuters exponering med ovan nämnda film. Men då har jag ställt in filmkänsligheten på 50 ASA istället för 64 som är filmens normalvärde.

Bakgrunden

Det finns bara ett val, och det är svart! De lysande färgerna framträder bäst mot en mörk bakgrund. Svarta kartongark finns i bok- och pappershandeln men där kan vara ett aber: vissa svarta papperssorter kan uppvisa grå fluorescens! Tag därför med dig en uv-lampa till butiken och kolla. När du funnit en lämplig bakgrund är det, efter allt snack, dags att fotografera.

Hur du arrangerar kamera, uv-lampor och fotoobjekt framgår av bilderna 2--4. Lycka till!

 
  Bild 2


©2001- GeoNord