Svenska gruvor och mineraförekomster

L


Lainijaur nickelgruva, Västerbottens län

Gruvan ligger 12 km NO Malå, 1 km O sjön Lainijaur. Gruvan bröts till 1945 och i varpen finns magnetkis, kopparkis och nickelin. En rad övriga mineral som finns i varpen eller i omgivningen i kornstorlek är t ex löllingit, nickelin, pentlandit, bravoit, smaltit, maucherit, safflorit, limenit, vallarit, annabergit, rutil, turmalin.


Lahälls och Hyttsjö silvergruvor, Värmlands län

Gruvorna ligger NV vid Hyttsjöns NV Långban. De bröts bl a på sent 1800-tal. Malmerna har bestått av zinkblände, blyglans, kopparkis och arsenikkis tillsammans med järnmalm och flusspat. Liknande men mindre förekomster finns i Långbantrakten på flera ställen, bl a vid Myssberget N om Hyttsjön, vid Getberget N Långban och på Näset vid Gåsbornvägen.


Leijelgruvorna, Örebro län

Malmen ligger NO sjön Usken. Andra namn på förekomsten är Lejagruvan, Mårtanshytte, och Mårshytte gruva. Bearbetades från 1550-talet periodvis fram till 1880-talet och som så många andra gruvor under första världskriget. Malmen är kopparkis med något svavelkis och magnetkis. Lokalt finns även molybdenglans. Flera smärre malmförekomster finns i trakten av Leijelgruvorna, Håkansboda och Guldsmedshyttan.


Leveänie m fl, Norrbottens län

Området från Riksgränsen till Pajalatrakten är rik på gruvor även nedlagda sådana. Vissa gruvor kan beses efter överenskommelse. Kontakta Turistbyrå för information om fyndigheter inom kommunen.

Leveäniegruvan i Svappavaarafältet bröts redan på mitten av 1600-talet.
Mineral som finns är: Bornit, kopparkis, molybdenit, pyrit, götit, hematit, magnetit, ilmenit, martit, kvarts, opal, azurit, ankerit, kalcit, malakit, siderit, beraunit, cacoxenit, crandallit, duffrenit, fluellit, fluorapatit, hydroxylapatit, kidwellit, laubmannit, phosphosiderit, rockbridgeit, , duffrenit, strengit, tinticit, variscit, wavellit, diospid, aktnolit-tremolit, aktinolit, richterit, magnesiohornblände, Fe-hornbläde, muskovit/sericit, biotit, talk, kalolinit, plagioklas-albit, mikroklin, skapolit var. dipyr, chabasit, heulandit, laumontit, scolezit, stilbit, epidot.


Los koboltgruvor, Gävleborgs län

Los koboltgruvor ligger ca 3 km NNV kyrkan i Los. Malmmineraliseringen består dels av impregnationer i amfibolit, dels slirformade koncentrationer längs en sprickzon. Goda exempel på koboltglans har tillvaratagits. Som sällsynthet har nickelglans iakttagits i Los koboltgruvor. Det var i detta mineral som A F Cronstedt år 1751 upptäckte metallen nickel. Även vismut har hittats liksom pentlandit.
Nyligen har även pechblände påvisats och området är rikt på olika mineraler. Sprickzonen, som dessutom var fylld av hornblände, kalkspat och kvarts, var koboltmalmförande på en sträcka av 90 m och hade en del mineral med koboltinnehåll som skutterudit. Koboltmalmens bredd var högst 0,3 m. Fyndigheterna är för små för att tillåta modern brytning. Brytningen gjordes först på kopparmalm. De bröts 1721-1773 och nådde 40 m djup.


Lovisagruvan, Örebro län

Lovisagruvan närmast Håkansboda och Stråssa. Gruvan har varit i drift till omkring 1990 och har brutits på bly och zink. I gruvans varphögar kan man finna blyglans och andra blymineral. Gruvan är relativt lättillgänglig.


Långban, Värmlands län

Långbans gruvor har brutits under lång tid men brytningen är sedan 1972 nedlagd. Varphögarna är betydande och delvis fridlysta (inhägnade).

Långban är en av världens mineralrikaste platser med över 300 olika mineral hittills funna. Bland dessa kan nämnas fredriksonit, arsenik, antimon, silver, fredrikssonit, långbanit, gediget bly, wermlandit, sverigeit, filipstadit och koppar (även gedigen). En del av mineralen finns bara här och många mineral har upptäckts första gången i Långban varför platsen har blivit internationellt välkänd.

Fler än ett trettiotal fluorescerande mineral finns på varphögarna, varför ett besök i mörker med en UV-lampa som hjälpmedel är väl värt besväret.

Långbanområdet bör utforskas med lämplig guide första gången för att få bästa utbyte av besöket. Museet är värt att bese.

© 2001 Sieghard Leske. Storgruvan. Lucakgruvans dagöppning. Lokaschaketets lave och Nya Schaktets före detta maskinhus (nu museum)


Lövåsens gruvor (Nybergsfältet), Dalarnas län

Fältet ligger 10 km N om Bispberg. Äldsta kända driftsår är 1549. Gruvorna ligger SN-orienterade och består är Gamle gruvan, Prins Carls gruva, Storgubbengruvan, Augustas schakt, Ridderstolpes schakt, Göran Erssons schakt, Kopparschaktet, Adolf Fredriks schakt, Storgruvan och Gripenhjelms schakt.
Gruvorna är upptagna på ett kalk-dolomitlager och ett dussintal schakt har upptagits. Leptit, kalk och järnmalm genomsätts av ett flertal grönstensgångar. Sulfiderna utgörs av zinkblände, blyglans, kopparkis, magnetkis, svavelkis och arsenikkis, av vilka zinkblände, blyglans och arsenikkis främst sitter i kalkstenarna, de övriga i järnmalmerna och järnmalmskarnen. I samband med sulfidinvasionen skedde en andra skarnbildning i kalk-dolomitstenarna under bildning av diopsid, aktinolit, ett grovt granatskarn, epidot och flusspat. De bästa zink-blymalmerna uppträdde i kalklagrets västligaste del. Svartmalmskarnet består av pyroxen, aktinolit-tremolit, granat, epidot och hornblände. Storgruvetypen är en zink-blymalm, i vilken sporadiskt även förekommer kopparkis, magnetkis och arsenikkis i kalksten. Augustatypen utgörs av svartmalm med impregnationer av blyglans och zinkblände i kalkblandad och skarnblandad svartmalm. Storgubbens gruva skall ha fört rika koppar och silvermalmer.




©2001- GeoNord