En fyrahundraårig historia
om bergsbruket i Gladhammar
Erik Elfström

Merparten av boken handlar om bergsbrukets historia men gruvfältets geologi beskrivs också. Så behandlas mineralisering och kopparframställningens metallurgi, likaså vilka malmmineral som förekommer i gruvfältet och där det då visar sig att ett ovanligt stort antal sällsynta mineral har påträffats. Vidare finns en utförlig förteckning på de många vetenskapliga undersökningar, prospekteringar, undersökningstillstånd m.m. under hela 1800- och 1900-talen fram till dags dato och vad de har kunnat ge.
350 sidor, omfattande litteraturförteckning, rikt på illustrtioner och bilagor ger full valuta för pengarna.

[1600-tal. Den här akvarellen kan ses som en rekonstruktionsteckning som visar hur det kunde se ut på hyttbacken vid Gladhammars kopparhytta på 1620-talet.

Förord 

I Sverige har den bergshistoriska forskningen en stark ställning och det stora historiska intresset är en konsekvens av metallindustrins betydelse när det gäller svensk industri i stort. Under de senaste tjugo åren har forskning kring tidig metallhantering och gruvdrift expanderat kraftigt både nationellt och internationellt. Numer inser man att metall- och berghanteringstekniken och dess spridning har haft en mycket stor och tidigare underskattad betydelse för samhällsutvecklingen. 
Mitt intresse för Västerviksområdets unika geologi väcktes på 70-talet när jag studerade vid Stockholms universitet. När jag 20 år senare bosatte mig i Västervik återupptog jag intresset och med den här boken har jag velat visa att den bergshistoriska miljön, Gladhammars gruvfält, f.ö. Sveriges genom tiderna största koboltfyndighet och koboltmalmproducent, är ett intressant exempel på Sveriges bruks- och industrihistoriska kulturarv. De bevarade spåren efter gruvverksamheten och metallframställningen vid Gladhammar har skapat ett upplevelse- och händelselandskap som skulle kunna få stor betydelse i utbildningssyfte och även som ekomusealt besöksobjekt. 
Det vore intressant om en gruvpromenadstig skulle kunna anläggas i gruvområdet försedd med informationsskyltar om gruvhantering, gruvteknik, anrikning och förädlingsteknik m.m. Stigen skulle kunna utsträckas så att den följer den gamla malmtransportvägen ner till hyttbacken vid Torfallsån där lämningar av bl.a. kopparsmältverk, knippsmedja, husgrunder kan beskådas liksom platsen för vattenmagasinet och dammvallen m.m.
För att ta sig tillbaka till gruvberget kan man följa Tjustleden som går via den för bergsbruket tidvis viktiga torg- och släktbyn Lund. Det kan här påpekas att det industrihistoriskt intressanta smalspåret vid Fårhult inte ligger längre bort än cirka två kilometer från gruvorna. För att få en fördjupad och känslomässig kunskap av hur gruvarbetet gick till förr i tiden och under vilka förhållanden det bedrevs skulle en trappa kunna anläggas i Knuts schakt ner till 35 meters djup (vattennivån i gruvan). Syftet med ovan beskrivna åtgärder är att visa besökaren hur omfattande och tidskrävande arbetet var från brytningen av malmen i gruvorna till färdig produkt i förädlingsverken. Ett annat viktigt syfte skulle vara att göra det svenska bruks- och industrihistoriska kulturarvet tillgängligt för skolelever, lärare, studenter, yrkes- och fritidsforskare, kulturturister och en intresserad allmänhet. Om detta dessutom kan skapa aktning och respekt för våra förfäders yrkesskicklighet och gärning så är också ett viktigt syfte uppnått. 
Västerviksområdet är ett klassiskt forskningsområde inom svensk geologi. Det har sedan början av 1900-talet varit föremål för större och mindre forskningsinsatser, inte minst Gladhammarsgruvorna. Under detta sekel genomfördes ett stort antal vetenskapliga undersökningar inom gruvområdet bl.a. i samband med upptäckten av ett antal tidigare inte kända sällsynta mineral. Men även många prospekteringar har genomförts i och omkring gruvområdet. Så sent som år 2005 beviljades Wiking Mineral AB och International Gold Exploration (IGE) AB undersökningstillstånd av ett ca. 114 km2 stort område, innefattande bl.a. Gladhammars gruvfält. Undersökningarna avser koppar, guld, zink och bly. 
Gruvorna röner således än idag ett stort intresse från geologernas sida. Dessutom är de ett populärt resmål för amatörgeologiska föreningar bl.a. på grund av förekomst av sällsynta mineral. Länsstyrelsen i Kalmar skrev i ett utlåtande daterat 2001-10-18 angående Boliden Minerals ansökan om brytningstillstånd i gruvfältet, att ”hela gruvområdet är av riksintresse för kulturmiljövården och har med sina lämningar ovan och under jord mycket höga gruvhistoriska värden som länsstyrelsen är mån om att skydda”. Man skriver vidare att ”gruvlämningarna dessutom är fasta fornlämningar enligt kulturminneslagen och att en särskild prövning måste göras om en exploatering skulle bli aktuell och att Gladhammar dessutom ingår i en förstudie för ett Mål II- projekt där gruvområdet ses som ett industrihistoriskt besöksmål inom kulturturismen”. Västervik i januari 2006 Erik Elfström.

Är du intresserad av att köpa boken kan du skicka e-post till: erik.elfstrom hos telia.com.
Mailadressen är inte länkad för att slippa spam. Byt ut "hos" till "@".
Du är också välkommen att ringa 0490-14745 eller mobilen 070-621 44 45 om jag är svår att nå.

Innehållsförteckning 
Bergsbruket vid Gladhammar                   
Förord                                                                                                                        
1.                Kort sammanfattning. 6
1.1.             Gladhammarsbrukets driftsperioder, igångsättnings- och nedläggningsår. 7
2.                Gruvorna och malmfyndigheten – Panorama över Holländarefältet. 7
3.                Ett besök vid Gladhammarsgruvorna sommaren 1891. 11

4.                1500-talet
4.1.             Gustav Vasa inkallar tyska specialister på järnhantering.  17
4.2.             Tysken Casper Koobergher erhåller nyttjanderätten till ”Järnberget vid Västervik”. 18
4.3.             Från blästbruk till järnbruk. 19
4.4.             Privilegiebrev och arbetets organisation. 22
4.5.             Bergslag. 23
4.6.             Bruk. 23
4.7.             Gruvbrytningen startar och en järnhytta uppförs. 24
4.8.             Arbetsmiljö och folktro. 26
4.9.             Järnhyttan, tillverkningsgången och bränsleåtgång. 29
4.10.           Koobergher får privilegium på kanontillverkning. 31
4.11.           Jochim Horn får privilegium på järnberget och anlägger en hammare. 33
4.12.           Järntillverkningen på 1550-talet. 35
4.13.           Driften återupptas på greve Svante Stures initiativ. 36
4.14.           Stångjärnshammaren vid Åby gård i Gamleby. 36
4.15.           Bergsbruket i Tjust under senare delen av 1500-talet. 37
4.16.           Tabell: Bruksverksamheten i sammanfattning under 1500-talet. 38

5.                1600-talet
5.1.             Staten säljer kronobruken. 39
5.2.             Efterfrågan på koppar ökar. 40
5.3.             Bergskollegium och statliga regleringar. 41
5.4.             Åttonde bergmästaredistriktet och Tjusts bergslag. 42
5.5.             Gustav II Adolf besöker det ödelagda bergsbruket vid Gladhammar. 43
5.6.             Bergskompaniet - kooperativ av västerviksborgare återupptar bergsbruket. 45
5.7.             Valloninvandringen. 47
5.8.             Valloner från Holland övertar bergsbruket. 49
5.8.1.          Holländska kompaniet. 53
5.8.2.          Bruksbebyggelsen och uppfordringsanordningar vid gruvorna. 54
5.8.3.          Kopparframställningen. 56
5.8.4.          Kopparens användningsområde. 60
5.8.5.          Råvaru- och bränsleåtgång. 60
5.8.6.          Kungen sluter själv arrendekontrakt med holländarna. 61
5.8.7.          Holländarna får arrendekontraktet förlängt till år 1642. 62
5.8.8.          Holländarna överger bruket. 63
5.8.9.          ”Karta” över Gladhammars gruvfält och kopparhytta upprättad år 1636. 64
5.9.             Sovrebruk. 67
5.10.           Bondebergsmän och kolare återupptar driften. 68
5.11.           Västervikskompaniet. 69
5.11.1.        Borgmästare Hans Philipsson bildar bolag för gruvornas exploatering. 69
5.11.2.        Privilegiebrevet. 70
5.11.2.1.     Arrende- och skattebefrielse. 70
5.11.3.        Arbetets organisation. 72
5.11.4.        Begäran om gårdar och dagsverksbönder. 73
5.11.5.        Protester mot beskattning av produktionen. 74
5.11.6.        Bergsfogde utses i Tjusts bergslag. 74
5.11.7.        Ekonomiska konflikter bland delägarna. 75
5.11.8.        Gruvbrytningen och kopparproduktionen. 76
5.11.9.        Orsaker till konflikterna. 77
5.11.10.      Statliga kommissioner och skrivelser med anledning av konflikterna. 78
5.12.           Hindrich Meijer erhåller privilegium på kopparbruket. 82
5.12.1.        Kopparproduktionen och gruvbrytningen. 84
5.12.2.        Gruvorna ödeläggs. 85
5.13.           Gladhammarsbruket och det Königsmarckska grevskapet. 86
5.14.           Järnbruken Överum och Ankarsrum etableras. 88
5.15.           Abraham de Besche får privilegium på Gladhammarsbruket. 89
5.16.           Ett rättsfall om avguderi på gården Ekenäs i Gladhammars socken. 91
5.17.           Hästvind uppförs på gruvberget? 92
5.18.           Tabell: Bruksverksamheten i sammanfattning under 1600-talet. 95

6.                1700-talet
6.1.             Ekonomisk politik och bergverkspolitik. 96
6.2.             Kolen och kolmonopolet. 96
6.3.             Gruvbrytningstekniken. 97
6.4.             Bergskollegium och gruvan. 99
6.5.             Ägorättsliga förhållandet av hytta och gruvor. 99
6.6.             Brukspatron Petter Strandberg erhåller privilegium på bruket. 100
6.6.1.          Markscheidergesäll Eric Sohlberg gruvbolagets störste ägare. 101
6.6.2.          Den förfallna bruksbebyggelsen byggs upp. 102
6.6.3.          Förlagssystemet. 103
6.6.4.          Solbergsfältets gruvor bearbetas. 103
6.6.5.          Finansiären, rådman Hans Lindstedt, kräver utmätning av sin fordran i bruket. 105
6.6.5.1.       Bruksvärderingen 1742. 105
6.6.6.          Ny finansiär - köpman Lorentz Hultman i Norrköping. 112
6.6.7.          Malmen avtar, undermålig koppar och hot om utmätning av fordran. 112
6.6.8.          Rådman Didrich Maechel i Västervik inträder som finansiär. 113
6.7.             Bruksförvaltare Jonas Sohlberg övertar bruket. 114
6.7.1.          Problem med bränsleförsörjning och undermålig koppar. 115
6.7.2.          Brukets kolskogstillgångar inventeras. 116
6.7.3.          Bruksbebyggelsen renoveras. 117
6.7.4.          Ojämn träkolstillförsel. 118
6.7.5.          Orsaken till konflikter mellan bruksägare och finansiärer. 119
6.7.6.          Finansiärerna erhåller rätt till införsel av sina fordringar och hamnar i förmånstvist. 120
6.7.7.          Bruksvärderingen 1756. 121
6.7.8.          Allmänheten inbjuds köpa andelar (lotter) i bruket. 133
6.8.             Rådman Didrich Maechel övertar kopparbruket. 133
6.8.1.          Bergstingsrätten ingriper mot uppsägning av två bruksarbetare. 135
6.8.2.          Prins Carls gruva och trampvinden. 137
6.8.3.          Arton skattefria år på produktionen. 139
6.8.4.          Knipphammarsmedja anläggs. 141
6.9.             Tabell: Bruksverksamheten i sammanfattning 1738 –1762. 145
6.10.           Storgodsägaren och industrimannen Peter Christopher Cederbaum förvärvar kopparbruket. 146
6.10.1.        Resumé av Cederbaums tid som brukets innehavare. 147
6.10.2.        Hyttjournal för år 1763. 149
6.10.3.        Kolbrist till följd av konkurrens om skogen. 150
6.10.4.        Bergsrådet Daniel Tilas undersöker gruvfältet. 151
6.10.5.        Gruvorna iordningsställs - Brytningsteknik och bergmekaniska installationer. 166
6.10.5.1.     Stollgången. 166
6.10.5.2.     Tyskgruvan. 171
6.10.5.3.     ”Fält”- och kommunikationsorten genom Holländarefältet. 177
6.10.5.4.     Koboltmalm upptäcks – Knuts sänkning upptas. 178
6.10.5.5.     Svenskgruvan. 179
6.10.5.6.     Termen ”konst”. 183
6.10.5.7.     Bloss och gruvlampor. 183
6.10.6.        Högugnar. 185
6.10.7.        Nio skattefria år på produktionen. 186
6.10.7.1.     Bergmästarens syneundersökning av bruket. 187
6.10.8.        Gruvbrytningen 1778 – 1786 – Knuts sänkning fördjupas. 192
6.10.9.        Karta över hyttanläggningen 1781. 193
6.10.9.1.     Anrikningsverk för koboltmalmen. 195
6.10.9.2.     Koboldar - underjordens onda andar. 196
6.10.10.      Knuts sänkning fördjupas ytterligare och nya orter anläggs. 196
6.10.10.1.   Underjordisk hästvind. 197
6.10.11.      Malmtillgångarna avtar. 198
6.11.           Cederbaum insjuknar och dör. 200
6.12.           Kopparbruksrörelsen övergår i Emerentia Brita Maria Bäckerströms ägo. 200
6.12.1.        Bergmästarens syneundersökning med anledning av ansökan om skattefrihet. 201
6.13.           Koppar- och koboltproduktionen 1763 – 1803. 203
6.14.           Tabell: Bruksverksamheten i sammanfattning 1763-1803. 206

7.                1800-talet
7.1.             Händelser i omvärlden som påverkade efterfrågan på koppar och kobolt. 207
7.2.             Avregleringar. 207
7.3.             Det svenska bondesamhället omvandlas till ett industriland. 208
7.4.             Tekniska förbättringar vid Gladhammarsbruket. 208
7.5.             Begäran om skattebefrielse på produktionen avslås. 209
7.5.1.          Kopparbruksrörelsen syneundersöks för att bestämma beskattningens storlek. 209
7.6.             Familjen de Maré blir genom arv ägare av Gladhammarsbruket. 212
7.6.1.          Rådman Selander bildar gruvbolag för utvinning av koboltmalm. 212
7.6.2.          Gruvorna iordningställs. 212
7.6.3.          Brytningen i Knuts sänkning och anrikningen av koboltmalmen. 214
7.6.4.          Koboltmalmen upphör i Knuts sänkning. 217
7.6.5.          Koboltverket syneundersöks med anledning av ansökan om skattebefrielse. 219
7.6.6.          Koboltproduktionen 1819 – 1829. 222
7.6.7.          Planer på slaggbruk överges. 222
7.7.             Gladhammars gruvaktiebolag. 227
7.7.1.          Gruvbrytningen och tillverkningen 1872-1879. 228
7.7.1.1.       Ångmaskinen introduceras. 233 gruvberget. 234
7.7.1.3.       Extraktionsverk anläggs nere vid Tjursbosjön - ett misslyckat experiment. 236
7.7.1.4.       Malmtillgångarna avtar. 237
7.7.1.5.       Ny smälthytta anläggs nere vid Tjursbosjön. 238
7.7.1.6.       Tabell: Malmproduktionen m.m.1870-1879. 242
7.7.2.          Gruvbrytningen 1880 – 1892. 243
7.7.2.1.       Nya orter och schakt anläggs. 243
7.7.2.2.       De sista årens brytning 1888-1891. 258
7.7.2.3.       Nytt anrikningsverk drivet av lokomobil anläggs. 258
7.7.2.4.       Ny malm upptäcks. 260
7.7.2.5.       Gruvorna och förädlingsverken läggs ner. 263
7.7.2.6.       Tabell: Malmproduktionen och tillverkningen m.m. 1880-1892. 264
7.7.2.7.       Fotografier av arbetsstyrkan. 266
7.7.3.          Tabell: Malmproduktionen och tillverkningen 1870-91. 268
7.8.             Tabell: Bruksrörelsen i sammanfattning under 1800-talet m.m. 269
7.9.             Tabell: Kopparproduktionen 1640 – 1803 och produktionen av cement- koppar, kopparoxid och kopparskärsten 1870 – 1892. 270
7.10.           Tabell: Produktionen av koboltoxid, anrikad koboltmalm och koboltnas 1786 – 1892. 271

Gruvfältets geologi.               

Mineraliseringen. 273
8.1.             Malmmineralen. 276
8.2.             Sällsynta mineral. 277
8.3.             Vetenskapliga undersökningar, prospekteringar, undersökningstillstånd m.m. under 1800–1900-talen och fram t.o.m. år 2005. 278
8.4.             Utmålsinnehav under 1900-talet. 286

Käll- och litteraturförteckning.               

Otryckta källor. 287
9.1.             Litteratur. 289
9.2.             Figurförteckning. 291

Bilagor.                

Termförklaringar. 294
II.               Äldre mått- och myntenheter. 301
III.              Namnregister och personhistoriska fakta. 303
IV.              Peter Christopher Cederbaum. 312
V.               Masugnsanläggningen och tillverkningsgången. 315
VI.              Bergsmanshytta. 317
VII.            Bruk. 319
VIII.           Kopparframställningens metallurgi. 321
IX.              Holländarefältet: 12 nivåkartor och 7 tvärprofiler. 326 

Författarens Tack !

Även om arbetet med manuskriptet har varit ett ensamarbete så har tillkomsten av det inte varit möjlig utan den värdefulla hjälp jag fått av tjänstemän på de arkiv som jag besökt och som är intresserade av bergsbruk och bergshistorisk forskning. Ett hjärtligt tack till er alla för att ni härigenom bidragit till att sprida kunskaperna om den bergshistoriska traditionen i vårt land i allmänhet och Tjustbygden i synnerhet.
Av dem som hjälpt mig vid olika arkiv och bibliotek vill jag särskilt nämna Leif Persson vid Riksarkivet i Stockholm och Lars Johansson vid SGU:s bibliotek i Uppsala samt personalen vid Vadstena landsarkiv, vid biblioteket i Västervik, vid Lantmäteriverket i Gävle och vid Tekniska museets arkiv i Stockholm.
Dessutom vill jag rikta ett särskilt tack till fotograf Lennart Rydström vid Arbetscentrum, Västerviks kommun, för hans omsorger med att digitalt renovera gamla gruvkartor och bergshistoriska bilder, samt för att han hjälpt till med layoutarbetet m.m. och bidragit med synpunkter av stort värde bl.a. vad gäller manuskriptets utformning.

Tack även till:
Historiker Petter Åkerman, Stockholm, för att ha korrekturläst manuset och för bra arkivtips.
Bergsingenjör Sven Gunnar Sporback, Målilla, för bra litteraturtips.
Geolog Benny Mattsson vid Boliden Mineral AB och geologiprofessorn Willem Uytenboogardt i Holland för upplysningar om de undersökningar av gruvorna som genom-förts under 1900-talet.
1:e antikvarie Daniels Sven Olsson på Dalarnas museum för att han låtit mig nyttja hans bergshistoriska teckningar och akvareller.
Leif Call, Gladhammars Hembygdsförening, för att jag fått tillgång till foton från 1890-talet på gruvarbetare vid Gladhammar.
Driftstekniker Ulf Pettersson, för de foton han tagit över gruvfältet från toppen av den 320 meter höga Fårhultsmasten (Teracommasten).
Konstnär Eva Hagman för utformningen av bokens omslag.
Psykolog Robert Rössel, Stockholm och författaren Göran Norström, Falun, för att de bidragit med goda synpunkter och råd.
Slutligen vill jag tacka min fru Britta och dotter Annamika som stått ut och givit mig stöd att fortsätta det ibland mycket tålamodsprövande, två och ett halvt år långa arbetet om bergs­brukets historia vid Gladhammar trots att jag under vissa perioder varit helt uppslukad av det.
Västervik i januari 2006
Erik Elfström


 

©2001- GeoNord