H

Halit. (Stensalt) NaCl, Bildar vanligen kubiska kristaller eller korniga massor. Genomskinlig och glasglans. Löslig i vatten. Sverige har ett mikroskopiskt fynd från Alnön. I Europa är saltgruvorna i Wieliczka väkända turistmål och värda ett besök. Problemet med fotografering av nästan glasklara kristaller är stora och därför har jag lagt upp två exponering av samma kristall.

Halotrichit FeAl₂(SO₄)₄ · 22H₂O. Bildar vanligen nålformade agregat. Färglös till vit. Har hittats i gamla gruvgångar i Falu gruva, Dalarna.

Halotrichit på botryogen. Storlek 5x2cm.
Collection & Photo ©2021 Lennart Borg

Harmoton är en mindre känd zeolitmineral som hittats inom landet. Det bästa exemplaret vi har i utställningen är från Scotland.

Harmoton i fältspat, Bellsgrove Mine, Strontia, Scotland. UK. Srtorlek: 5x5cm. ©1985 Geonord.

Hausmannit, ett svart, i tunna splittror mörkt brunrött mineral med fettartad metallglans och brunt streck. Mineralet är en vanlig manganmalm i Sverige och de klassiska gruvorna finns kring Långban, Harstigen, Nordmark med flera. Sammansättningen är Mn²⁺Mn²⁺₂O₄

Hausmannit, Wessel Mine, Joe Morolong Municipality, Northern Cape, Sydafrika. Storlek 2x2cm. ©2020 Geonord.		Hausmannit i Dolomit, Långban, Värmland, Sverige. Bildstorlek: 3x3cm=45% av dolomitblocket. ©1993 Geonord.

Havsbottenplatta. en platta på havsbotten som består av tyngre bergarter än de i en kontinentplatta.

Hedenbergit, CaFeSi₂O₆ En svart till svartgrön pyroxen med sammansättningen CaFeSi₂O₃, där Fe i viss utsträckning är ersatt med Mg; ljusare ju högre Mg-halten är. Bildar ofta välutvecklade prismatiska kristaller med fyrkantiga till åttakantiga tvärsnitt. Ljustgrågrönt streck med glasglansik utseende. Vårt land har flera fyndigheter.

Hedenbergit, Yxsjöberg, Västmanland. Storlek 7x4 cm. Collection & Photo ©2021 Lennart Borg		Hedenbergit, Nordmarksgruvorna, Västmanland. Storlek 6x6 cm. Collection & Photo ©2021 Lennart Borg

Hedenbergit från Riksmuseets utställning.

Hematit, se järnglans. Ett mineral som utgörs av järnoxid med formeln Fe₂O₃. I finfördelad form, till exempel då det uppträder tillsammans med kvarts i jaspilit (järnkisel), är mineralet. Finfördelad hematit i fältspat ger de typiska röda färgtonerna åt många porfyrer. Repas mineralet blir också det så kallade strecket rött. I större kristaller är hematiten blåsvart.
Hematit är inte magnetisk. Hårdheten är 5—6. Färgen på porslinsproppen blir blodröd, liksom knivrepan och är det bästa kännetecknet för hematit. Andra egenskaper är den stålgrå färgen, ibland något rödaktig, och den metalliska glansen. Kristallerna kan ibland vara tavelformiga.
Hematit kallas också järnglans eller blodsten. Finmalen hematit användes tidigare som färgpigment.
Blodstensmalm består av hematit. Denna malm är en av de vanligaste och viktigaste järnmalmstyperna i vårt land.

Hematitkristaller, Ouro Preto, Minas Gerais, Brasilien.
Smithsonian National Museum display Washington, USA ©2002 GeoNord.

Hematit, Taous, Morocco. Storlek: 5x4.5cm	Hematit, Leveäniemigruvan, Lappland, Sverige. Storlek: 3x5cm.	Hematit Beckerman Mine, Egremont, Cumbria, England. Storlek 3x2cm.

Finns att köpa på Scandinavian Minerals.

Hemimorphit är en zinksilikat med kemiska formeln: Zn₄Si2O₇(OH)₂ · H₂O. Mineralet har hittats i Sverige på ett fåtal platser där Garpenbergsgruvan kanske är bäst.

Hemimorphit, San Antonio Mine, Santa Eulalia, Chihuahua, Mexico.
Storlek: 6x4,5cm. Några kvar att köpa på Scandinavian Minerals.

Hessonit är en granat med orange till röd färg. Räknas till grossulargranat gruppen Ca₃Al₂(SiO₄)₃. Finns inte registrerad i Sverige under namnetHemimorphit

Hessonit, Beiarn, Nordland, Norge.
Collection & Photo ©2003 Geonord. Storlek 40x35cm.
Finns att köpa på Scandinavian Minerals.

Hetfläck. Ett hett område i manteln under en vulkan.

Hollandit. Är en barium-manganoxid, BaMn8O16. Ett gråsvart mineral och bildar stängliga kristallaggregat, ibland fibriga. Metallglans som får blåanlöpning genom oxidering. Mycket sällsynt mineral i Sverige och finns i Ultevis, Norrbotten. Där är det nu förbjudet att samla mineral. Naturreservat.

Hollandit, Sörhårås, Ultevis, Norrbotten. Storlek 7x4cm.
Collection & Photo ©1989 Geonord.
Finns att köpa på Scandinavian Minerals.

Hornblände, sammanfattande namn en serie amfiboler med grön, svartgrön eller svart färg och utgörande silikat av Ca, Mg, Fe, Al, Ti och Na i olika proportioner.

Hornblände, Malmberget, Norrbotten.
Collection & Photo ©1991 Geonord. Gåva från Dennis Holmberg. Storlek 5x5cm.

Hornsilver, ett äldre namn klorargyrit. Det är ett pärlgrått till svart mineral med sammansättningen AgCl.

Klorargyrit, Almeria, Spanien. Storlek: 3,5x2cm. ©2022 Geonord.
Finns kvar att köpa på Scandinavian Minerals.

Horst. En höjd som begränsas av förkastningar.

Hot spot. Se hetfläck.

Hübnerit. FeWO₄. Järnwolframat svart, halvmetallisk glänsande mineral oftast massivt eller korta strierade prismor. Har hittats som röd-svarta plattor i sprickor av scheelit, Västerbotten och i Jordåsen, Värmland.

Hübnerit, Adams Mine, San Juan, Colorado, USA. Storlek 2x1cm. Collection & Photo ©1986 Geonord.		Hübnerit inne i scheelit kristall, Björkdalsgruvan, Västerbotten. Storlek på bilden 3x3cm. Collection & Photo ©1986 Geonord.

Humit, humitmineral med sammansättningen Mg₇(F,OH)₂(SiO₄)₃ . En ovanlig mineral i Sverige. Finns registrerad på et fåtal platser. Kan förväxlas med chondrodit. Färgen är orange till rödaktig. Kristaller ovanliga.

Humit kristall. Stenbrottet San Vito, Neapel, Italien. Storlek 4.54mm.
Bilden är hämtad från Mineralienatlas, Tyskland. © 2009 Matteo Chinellato.

Humitmineral, en serie Mg-F-silikat med olika proportioner mellan forsterit, Mg₂SiO₄ och MgF₂, där F ofta delvis ersätts med OH.

Humus, (lat., 'jord', 'mull', 'mylla'), mörkfärgad, nästan svart, organisk substans i framför allt jord och torv. Humus är från kemiEn ovanlig mineral i Sverige. Finns registrerad p et fåtal platser. Kan förvxlas med chondrodit.

Hyperitdiabas, en diabasartad, noritisk gabbro med svartpigmenterad plagioklas hypersten, en rombisk pyroxen.

Hydrotermal kallas en mineralbildning där mineralen bildats ur varma vattenlösningar, avgivna av en framträngande smälta.

Hydroxyl. En term som betecknar en negativt laddad molekyl, som består av en syre- och en väteatom (en OH-jon). Vissa mineralgrupper som glimrar och amfiboler innehåller vatten i hydroxylform.

Hydrotermal omvandling, omvandling av bergart eller mineral orsakad av hett vatten eller het gas.

Hytta. Anläggning för tillverkning av tackjärn, vanligen också utrustad med krossverk för malm, rostugn och masugn.

Hårdberg, sammanfattande namn för silikatbergarter.

Hårdhet.

HUR MÄTER MAN MINERALENS HÅRDHET?

Om man antar att du hittat ett mineral och vill identifiera det, så finns det många egenskaper på det, som du kan studera, för att om möjligt ringa in möjliga mineralnamn för just ditt fynd. Genom erfarenhet och kunskap kan du på sikt lära dig att känna igen många vanliga mineral och med ytterligare träning kan du med viss sannolikhet även namnge en hel del ovanliga sådana. Kvar finns sedan en stor grupp "svåra" mineral där det krävs sofistikerad utrustning för analys. Hårdheten är ett av verktygen, men den ger inte tillräckligt med information för att du skall kunna bestämma vilket material du har i handen.
Oftast behöver du också bestämma specifika vikten, hur brottytan ser ut, färgen, dess optiska egenskaper, dess kristallform, kemisk sammansättning, reaktivitet mm.

Men låt oss då titta på hårdheten.
Hårdheten är en av de egenskaper som geologerna mäter när de skall identifiera mineral. Egenskapen mäts med hjälp av en skala som utvecklades 1822 av den österrikiske mineralogen Friedrich Mohr. Skalan kallas också för Mohs´ skala och går från 1 till 10. Vi säger att diamant har hårdhet 10. Hårdheten undersöks helt enkelt genom att man försöker åstadkomma en repa eller ritsar i mineralet.
Om ett mineral får repor av fältspat men inte av apatit, vet vi till exempel att mineralets hårdhet ligger mellan 5 och 6. Men se till att utföra repprovet på en yta det inte är så noga med!
En del geologer och samlare har med sig prov på alla mineraler i skalan men man kan också använda mer vardagliga hjälpmedel. En fingernagel har en hårdhet på ca 2,5, ett gammalt kopparmynts hårdhet är ca 3,5, en fickkniv ligger på omkring 5,5, om den är gjord av riktigt stål, och en fil av specialstål gör repor i kvarts - hårdheten ligger alltså högre än 7.

Här nedan en enkel tabell som visar hur Mohs valde ut tio mineraler och rangordnade dem efter hur hårda de var.
(Observera dock att intervallerna i skalan är inte lika, även om korund (9) är omkring nio gånger hårdare än talk. Diamant är nämligen ungefär 40 gånger så hårt som talk.)

Mohs ritshårdhet är en relativ hårdhetsskala från 1 till 10 på ovittrad yta. 1 = talk, 2 = gips, 3 = kalcit, 4 = flusspat, 5 = apatit, 6 = fältspat, 7 = kvarts, 8 = topas, 9 = korund, 10 = diamant. Kalcit repar gips, flusspat repar kalcit osv. 1–2 repas med nagel, 3–4 repas lätt av kniv, 5 kan repas med kniv, 6 repas med specialstål, 7 repar fönsterglas.
Med absolut hårdhet menas sliphårhet. En diamant kan slipas med diamantpulver därför att kristallen inte har samma hårdhet i alla riktiningar.

Och slutligen några allmänna råd när du testar. När du prövar ritshårdheten, måste du tänka på att bara använda skarpkantade stycken och testar dem mot oomvandlade ytor. Räfflade utbildningar, bladiga kristaller och vittrade mineral uppvisar lägre hårdhet. Det finns också mineral som är olika hårda på olika ytor (ex. kyanit) eller som har olika hårdhet på samma yta men i olika riktningar.
När du gjort ett prov, blås då bort stendammet från provytan så att du verkligen kan se om det blev en rista eller inte. Kanske var det så att det var den andra mineralen eller provet som ritsades. För bergarter är det på grund av de olika beståndsdelarna i allmänhet inte möjligt att använda Mohs hårdhetskala.
Det finns att köpa färdiga sett av hårdhetskalor i stenaffärer, SGU säljer minerallådor, men varför inte göra din egen!

Hårdmalm, ursprungligen beteckningen på kopparkisansamlingar i kvartsit i Falu gruva termen används numera ofta även om andra malmer i kvartsit och glimmerskiffer.

Häll, blottat parti av berggrundsyta.

Hälleflinta, beteckning på de bäst bevarade vulkaniska bergarterna i den järnmalmsförande formationen i Mellansverige; de mellansvenska metavulkaniterna, leptiterna är omvandlade hälleflintor. Bergarten är ca 2 miljarder år gammal och består av hårt sammanpressad vulkanaska, en kvartskeratofyr, som i huvudsak består av mikroskopiska små korn av natronfältspat och kvarts. Hälleflintan är nästan alltid tydligt randig, i färger som gråsvart-olivgrå-rödvit-svartgrön-gulbrun. Den förekommer ofta växellagrad med urkalksten och metallmineraliseringar.

Hälleflinta är Upplands landskapssten. Uppland. Storlek 25x10cm.
Collection & Photo ©1985 Geonord.

Hälleflinta, Sala, Västmanland.
Collection & Photo ©1991 Geonord.

Hängvägg. Benämningen på den bergvägg som är parallell med malmkroppens strykning
och som vilar mot malmen.

Hydraulisk kalk, bindemedel för puts och murbruk.

Högbomit (Mg, Fe)₂(Al,Ti)₅O₁₀. Först beskriven från Routevare, Kvickkjokk, Lappland. En svart glänsande metalliskt mineral med en hårdhet på 6,5. Bildar hexagonala kristaller. Fyndigheten är en titan-vanadinjärn mineralisering. Om det finns någon högbomit på bilden är svårt att avgöra.
Det finns kristaller utspridda på bilden med olika färger och strukturer. Man behöver granska mineralprovet under mikroskop.
Merparten av malmen består av titan-vandinhaltig magnetit, ilmenit, spinell och lite magnetkis, koppakis och pentlandit.
Lokalt har man även hittat korund.
Norge har två fyndigheter, en i järnmalm på Vestlandet och en i gabbro i Bergensfältet.
De bästa kristallerna kommer från Kanada.
Rapporten av fyndigheten finns att ladda ner från SGU.

Högbomit, Routevare, Kvickkjokk, Lappland.
Collection & Photo ©2022 Lennart Borg. Makrofoto på 2x2 cm.

---

Alltid låga priser. Mängdrabatt. Alltid öppet köp.
Vi sponsar den här sidan för Geonord.org

©2001- GeoNord