P

Paleontologi. Läran om tidigare liv på jorden. En paleontolog kan forska om till exempel dinosaurier och andra djur och växter som levde för länge sedan.

Pangea. Den jättekontinent som började spricka upp för 200 miljoner år sedan.

Paragenes, beteckning för dels mineralens sätt att i ett givet fall förekomma tillsammans i naturen, dels själva den genetiska enheten av ifrågavarande sällskap eller association av mineral.

Parataxit. En term som använts för ignimbriter med starkt utplattade strimmor. Till skillnad från vanliga ignimbriter kan parataxiter ha flutit en kortare sträcka i terrängen, till exempel efter att het aska och pimpsten avsatts på en brant sluttning. En liknande term är reoignimbrit.

Pargasit. NaCa₂(Mg₄Al)Si₆Al₂O₂₂(OH)₂. Ett hornblände mineral, blågrön till svart färg och glänsande kristaller i omvandlad kalksten. Finns på ett fåtal ställen i Sverige. De bästa kristallerna hittar man i kalkbrottet, Pargas, Finland.

Pargasit, Pargas, Finland.
Collection & Photo © 2007 Geonord. Storlek 4x3cm.
Finns att köpa på Scandinavian Minerals.

PCC, Precipitated Calcium Carbonate. Fälld kalciumkarbonat.

Pechblände, uraninit, uran/radiumrika radioaktiva mineral med i huvudsak sammansättningen UO₂
Uraninit är det viktigaste uranmineralet och en variant av detta är pechblände, som är mera känt.
Uran letar man lättast med radioaktiv mätutrustning, s k Geigermätare.
Uraninit är stål— eller blecksvart och glänsande. Det är mycket tungt. Hårdheten är 5—6. Strecket är brunsvart.
Genom vittring får mineralet ofta en gul färg på ytan och känns jordig.
Uraninit kan förekomma i många bergarter, men främst i graniter och pegmatiter.

Pegmatit. Pegmatit är en silikatbergart sammansatt av mycket stora mineralkorn. Mineralkornen, som vanligen växlar mellan någon centimeter och några decimeter i genomskärning (kan i vissa fall bli mer än meterstora) består främst av gråvit eller vit kvarts och ljust rödbrun till rödaktig, ljusgrå eller i vissa fall vit eller grön fältspat. Fältspaten är mestadels väl kristalliserad med vackra begränsningsytor. Dessutom finns ofta även stora skivor av glimmer, både mörk (biotit) och ljus (muskovit), som kan spjälkas upp i de tunnaste blad. I en sorts pegmatit förekommer i stället för glimmer svart hornblände. En annan variant kan innehålla magnetit.
Pegmatit har i de flesta fall kristalliserat ur lösningar, som blivit kvar i sprickor och håligheter efter olika graniters bildning ur magmor. Sådan pegmatit innehåller små mängder mineral, som inte tidigare kunnat kristallisera därför att en eller flera av deras huvudbeståndsdelar varit alltför sällsynta (utspädda) i de stora granitmagmorna. De har stannat i de genom graniternas kristallisation alltmer hopkrympande restlösningarna och därigenom anrikats, d v s ökat procentuellt i förhållande till lösningarnas övriga beståndsdelar. Exempel på mineral av detta slag (det sällsynta grundämnet har satts inom parentes) utgör turmalin (bor), beryll (beryllium), molybdenglans (molybden), lepidolit (litium) och olika sorters radioaktiva mineral såsom pechblände m fl (uran, thorium).
Pegmatit bildar oftast gångar, körtlar eller ådror men ibland också större massiv. Bergarten förekommer spridd över hela landet. Kvarts och fältspat har på många håll brutits ur pegmatit (fältspatgruvor). Ett känt pegmatitbrott är Varuträsk, beläget mellan Boliden och Skellefteå. I Varuträskpegmatiten förekommer en ovanligt rik provkarta på litiummineral och dessutom ett mineral av det sällsynta grundämnet cesium.

Pelarbasalt. En bergart som kan bildas när glödande lava stelnar och krymper ihop.

The Giant Causeway i Nordirland. ©2009 Geonord. Läs artikeln.

Pentlandit, mineral med sammansättningen (Fe,Ni)₉S₈ i de flesta nickelhaltiga magnetkiser utgörs nickelmineralet huvudsakligen av pentlandit och förekommer tillsammans med magnetkis och ofta kopparkis i basiska djupbergarter, t.ex. gabbro. Skall man leta efter nickel måste man därför först hitta magnetkis.
Sverige har flera gruvor med magnetkis innehållande pentlandit ex. Lainejaur i Västerbotten. Varparna innehållande magnetkis har transporterats bort för länge sedan.
I vissa mörka bergarter kan magnetkisen vara värdefull, då den kan innehålla nickelförande mineral. Säkraste sättet att få svar på om nickel finns, är en test med ett reagenspulver. Spotta på blocket, strö på pulver och gnid. Rödfärgning betyder att det finns nickel. Reagenspulvret finns att köpa på apotek. Det heter dimetylglyoxim.

Pentlandit, Sudbury, Ontario, Canada. Storlek: 8x10cm. Photo ©1987 Geonord.
Innehåller kopparkis, bornit och magnetkis som innehåller pentlandit.

Peridotiter, ett annat namn på olivinstenar (olivin = peridot), kallas ibland krysolit.

Peridotit ("ädelserpentin"), Gryttind, Norge.
Photo ©2006 Geonord. Storlek 10x8 cm.
Finns att köpa på Scandinavian Minerals. Den kommer från Finland och slipas till smycken i Finland.

Perlit, perlitisk textur. En textur bestående av små kulformade bildningar i kiselrikt vulkaniskt glas med relativt hög vattenhalt. Kulorna bildas av små, koncentriska, ”lökskaligt” anordnade sprickor. Dessa uppkommer vid den volymminskning som sker till följd av att glaset kyls av. Perlit används också som namn på en oftast ryolitisk lavabergart som används i byggnadsindustrin. Vid upphettning till 850–1 000 °C expanderar den 10–20 % och används då bland annat till industrifilter. Perlit bryts i stor skala på den grekiska ön Milos i Egeiska havet.

Pertit, Betecknar en orienterad hopväxning av kalifältspat och albit, där den förstnämnda är värdkristall. Pertitfältspater bildas vanligen då en ursprungligen homogen fältspat, som kristalliserat vid hög temperatur, avkyls och delas upp i två slags kristaller genom så kallad avblandning.

PGM Platinametallerna eller platinagruppens metaller (PGM) är sex grundämnen som står varandra nära i det periodiska systemet. Deras släktskap är också tydligt av att de nästan alltid förekommer tillsammans. Platinametallerna är ädelmetaller och har således stor motståndskraft mot korrosion och oxidation. De påverkas praktiskt taget inte av de festa syror och alkalier. De har även hög smältpunkt och duktilitet. (spricker inte vid plastisk deformation)

Rutenium är silvervit, spröd och lätt pulvriserbar. Vissa föreningar är giftiga. Den används sällan olegerad.

Rodium är silvervit, kan lätt formas plastiskt och har god katalytisk förmåga.

Palladium är vitgrå till silvervit, och är den mest lättsmälta och mjukaste av platinametallerna. Den kan som palladiumsvamp absorbera väte upp till 850 gånger sin egen volym. Palladium utgör därvid katalysator vid hydrering. Den är den minst ädla av platinametallerna, men även den som lättast kan legeras.

Osmium är gråblå, spröd och hård och är tillsammans med iridium det tyngsta grundämnet av alla. Den är mest svårsmält och den mest sällsynta. Vissa föreningar är giftiga.

Iridium är silvervit med dragning mot gult. Den är spröd och mest korrosionsresistenta av alla metaller. Rent iridium används mest i deglar som smältning av vissa legeringar över 2000°C.

Platina är grå till silvervit, något mörkare än silver. Den är mjuk och kan lätt kallbearbetas utan att bli spröd. Platina i finfördelad form kan liksom palladium binda stora mängde väte. Längdutvidgningen vid upphettning är mycket liten. Den elektriska resistensen är relativt hög.

Petalit, LiAlSi₄0₁₀ ett glasglänsande, färglöst, vitt eller rödaktigt, i fältspatliknande aggregat uppträdande mineral. Klara genomskinliga bitar går att facettslipa och är möjliga att hitta i Varuträsk varpen.
Varuträsk har ett av världens största förekomster av petalit. Tyvärr är kvaliten för slipning ojämn och kräver kraftig skrädning.

Petalitvarphögen, två stycken, i Varuträskgruvan, samt en bit av petalit. Varuträsk, Västerbotten. Collection & Photo © 2005 Geonord.		Petalit, Varuträskgruvan, Västerbotten. Storlek: 3.5x2.4x1.7cm. Skrädad bit för slipning. © 2005 Geonord.

Finns att köpa på Scandinavian Minerals.

Picotit, en kromspinell.

Piemontit. Tillhör epidotgruppens mineral. Ca₂(Al,Mn³⁺,Fe³⁺)₃(SiO₄)(Si₂O₇)O(OH). Uppträder oftast som massiva korniga aggregat med typisk rosenröd färg. Massiv piemontit finns i många mangangruvor i Sverige, men också i Ultevisfjällen där man kan med tur även hitta distinkta kristaller i kvartsen. Bilden till höger har flera kristaller beroende på ljuset och kameravinkeln.

Piemontit, Stavanger, Norge. Storlek 5x4cm. Collection & Photo © 2005 Geonord.		Piemontit, Ultevis, Lappland. Collection & Photo © 2005 Geonord. Storlek 4x3cm.

Finns att köpa på Scandinavian Minerals.

Pimpsten. När gastrycket på en magma lättar under magmans transport upp genom jordskorpan frigörs de inneslutna gaserna. Om magman är kiselrik och därför mycket trögflytande blir den uppblåst till en porös massa av glas, i vilken gaserna stannar kvar i form av bubblor. Pimpsten kan flyta på vatten.

Vägskärning med pimpsten som visar gasblåsorna, Teide, Teneriffa, Spanien.
Photo ©2003 Geonord.

Pimpstensflöde. Se Ignimbrit.

Pisolit (”ärtsten”). Små kulor av hopklibbad vulkanaska. Kulorna bildas när fin, stoftartad aska slungas ut ur en vulkan vid så kallade eruptionsregn i samband med ett större vulkanutbrott. Askpartiklarna adsorberas (binds) ibland på ytan av vattendroppar, och små kulor av hopklibbad vulkanaska, pisoliter, bildas. Pisoliter bildas bara vid avsättning på land, inte i vatten. På engelska kallas kulorna accretionary lapilli.

Plagioklas, en serie fältspater som till sin sammansättning utgör blandningar i olika proportioner mellan ren albit, Na(AlSi₃O₈), och ren anorthit, Ca(Al₂Si₂O₈); blandning med 0/10 % anorthit betecknas som albit, 10/30 % anorthit som oligoklas, 30/50 % anorthit som andesin, 50/70 % anorthit som labrador, 70/90 % anorthit som bytownit och 90/100 % anorthit som anorthit.

Plagioklas, Malmberget, Norrbotten, Sverige. Storlek 5x4cm. ©2000 Geonord.		Plagioklas med inlagring av fina fjäll av hematit, Björdammen i Bamble, Telemark, Norge. Storlek 8x5cm. ©1995 Geonord. Finns att köpa på Scandinavian Minerals.

Plastisk deformation. Deformation av berget som sker så att det veckas, dras ut eller komprimeras utan att något brott sker, oftast vid höga temperaturer.

Platinametaller, metallen platina och platinagruppens metaller (palladium, osmium etc.).

Platta. Jordskorpan består av ett antal plattor som rör sig sins emellan.

Plattektonik. Ett sammanfattande begrepp som innebär att jordskorpan och den översta jordmanteln är uppdelade i ett fåtal stora och små plattor (litosfärplattor) som rör sig i förhållande till varandra. Därvid sker smältprocesser (magmabildning, vulkanism m.m.), deformation (veckning, överskjutningar etc.) och metamorfos (omkristallisation, nybildning av mineral m.m.).

Poikilitisk. Så kallas en textur där ett större mineralkorn är späckat med betydligt mindre inneslutningar av ett eller flera andra mineral. Termen mikropoikilitisk betyder att det större mineralkornet främst framträder i mikroskop, men syns betydligt sämre makroskopiskt. Mikropoikilitisk textur är vanlig i Dalaporfyrernas grundmassor, där den uppkommit genom rekristallisation.

Polarisationsmikroskop. Ett mikroskop som används vid bergartsundersökningar och som till skillnad från ”vanliga” mikroskop är utrustat med två nicoler (polarisationsfilter). Man använder sig av en nicol (en polarisator) för att få polariserat ljus som går igenom ett preparat bestående av en 0,03 mm tunn skiva av en bergart. En andra nicol (en analysator) finns för det ljus som passerat preparatet. De båda nicolerna släpper igenom ljus med svängningsriktningar som bildar rät vinkel mot varandra.

Polianit. Ett grått mineral med svart streck och sammansättningen MnO₂

Pollucit. (Cs,Na)₂Al₂Si₄O₁₂·2H₂O Räknas till zeolitgruppen. Kvartsliknande färglös till vit och kan förväxlas med kvarts. Diamantlyster och ofta inlagringar av onkosin och röd turmalin.

Pollucit, Varuträsk, Västerbotten, Sverige.
Collection & Photo © 2006 Geonord. Storlek 3x2.5cm.
Finns att köpa på Scandinavian Minerals.

Porfyr. Namnet användes under antiken som beteckning på bergarter med röd (purpurröd) färg, lämpliga att använda som ornamentsten. Geologerna använder idag termen för bergarter med porfyrisk textur, där större kristaller av kvarts, fältspat, hornblände m.m. ligger inbäddade i en mer finkornig grundmassa (matrix). Texturen uppkommer då en magma kyls och börjar kristallisera, varvid de större kristallerna kan växa fritt i smältan och bilda så kallade strökorn eller fenokrister. En senare, snabb avkylning av magman leder till att denna stelnar till en grundmassa med vanligen finkornig eller tät, ibland till och med glasig textur. I denna grundmassa blir de först bildade kristallerna inbäddade. Beteckningen porfyr används i Sverige mest för kiselrika (sura) vulkaniska bergarter, men också för gångbergarter (sprickfyllnader) kallade gångporfyrer och för vissa graniter (porfyrgraniter) som ofta kristalliserat på ringa djup i jordskorpan.

Älvdals-porfyren bildades för 1,7 miljarder år sedan på ett 15 kvadrat mil stort område. Den är en vulkanisk bergart och innehåller de tre mineralerna, kvarts, fältspat och glimmer. Porfyren är en sprucken och hård bergart. I en hårdhetsskala på 1-10 ligger porfyren på 7.
Diamant har hårdhet 10.
Porfyr finns i ett antal olika färgkombinationer. Den vanligaste är en röd variant, benämnd Bredvadsporfyr. Den ger bl a våra vägar i Dalarna dess röda färg. Varje porfyrvariant har fått sitt namn efter dess fyndort.

Porfyrgranit. En granit som till skillnad från de flesta graniter kristalliserat på relativt ringa djup i jordskorpan och därför närmar sig bergarten granitporfyr i utseende. Porfyrgranit är dock oftast grövre i grundmassan eftersom den kristalliserat något långsammare än granitporfyr. Exempel på sådan porfyrgranit är Garbergsgraniten. Termen porfyrgranit används dock även för betydligt grövre graniter, kristalliserade på stora djup, som exempelvis centrala Norrlands Revsundsgranit. Även i sådana grova graniter förekommer större strökorn av framför allt kalifältspat, som i fallet Revsundsgraniten kan nå decimeterstorlek. En annan (men oegentlig) beteckning som används för dessa grovporfyriska graniter är ögongranit.

Porfyrit, En beteckning som använts i Sverige för en mer kiselfattig (basisk) vulkanisk bergart än porfyr, men med liknande textur. Strökornen är här mest plagioklas, hornblände, pyroxen och olivin. Hit hör de så kallade Dalaporfyriterna, som underlagrar de utbredda Dalaporfyrerna.

Prehnit. Ca₂Al(AlSi₃O₁₀)(OH)₂. Den mest attraktiva varianten har grön färg, men den finns också som färglös, vit och grå. Lådformiga platta kristaller är eftertraktade, men förekommer också som krustor och korn. Flera förekomster finns i Sverige.

Prekambrium. Sammanfattande namn för tiden före kambrium. Prekambrium omsluter tidsintervallet 4 600 miljoner år till 570 miljoner år.

Propektering. Systematiskt letande efter till exempel malm och mineral.

Psilomelan, ett svart mineral, i huvudsak bestående av MnO_2. Se nedan Pyrolusit.

Purpurit. Mn⁺³( P0₄) Mangan fosfat. Är mangan analogen till heterosit. I fält är färgen mörkbrun till svart, men purpur röda färgen kommer fram efter tvätt i svag syra.

Pyrargyrit, ett mörkrött till blygrått metallglänsande mineral med sammansättningen Ag₃SbS₃

Pyrit. Svavelkis. Ett ljust mässingsgult, metallglänsande mineral med sammansättningen FeS₂.

Pyroklastisk textur. Termen betecknar en klastisk textur (fragmenttextur), sammansatt av mineral- eller bergartsfragment, uppkommen i samband med (explosiv) vulkanism. Termen pyroklastisk finns också i sammansättningar som pyroklastisk bergart eller pyroklastit, m.m.

Pyrolusit. MnO₂ Ett brunsvart manganmineral, som kan bilda täta fibriga aggregat. Väldigt mjuk och färgen är matt till metallisk. Har hittats på två platser, Bölets mangangruva, Västergötland och Spexeryds mangangruva i Småland.

Bölets mangangruva, Västergötland.
Collection & Photo © 1998 Geonord. Storlek 2,5x2,5cm.

Pyroklastiskt flöde. Annan term för ask- och pimpstensflöden (se Ignimbrit).

Pyroklastit. En pyroklastisk bergart (eller lös avlagring). Se även Pyroklastisk textur.

Pyrophyllit Al₂Si₄O₁₀(OH)₂ Tillhör glimmerfamiljen (phyllosilikater) och bildar radiära aggregat, som är mjuka och bildar talklikande lameller, Färgen är oftast ljugult till gulbrunt. Pärlemoglans. har hittats på flera ställen inom landet. Västanågruvan i Skåne har de vackraste exemplaren.

Collection & Photo © 1998 Frej Sandström.

Pyroxen. Sammanfattande namn för en rad silikater av Mg, Ca, Fe, Al och Na i olika proportioner och med spaltytor i två riktningar som bildar vinkeln 87° med varandra.

Prekambrium, sammanfattande namn för tiden före kambrium, mao bergarter äldre än 570 miljoner år.

Prismatin, (Mg,Al,Fe²⁺)_5-6Al₄[(O,OH,F)_3|BO₃|((Si,Al)O₄)₄] Ortorombisk silikat med färg grå, brun och grön. Bildar en kemisk serie med kornerupin. Se nedan.

Proberare. Kallades den som hade specialkunskaper om mineraler. Eller helt enkelt Mineralog.

Protoginzonen, den litografiska och tektoniska gränszonen mellan sydvästsvenska gnejsområdet och det svekokarelska östsvenska området.

Provborrning, borrning av en första serie borrhål.

Pyrargyrit Ag₃SbS₃ . Ett svart mineral med mörkröda nyanser. Halvmetallisk glans genomskinlig, rött streck. Har hittats i några gruvor inom landet. Inte vanlig.

Pyrargyrit, Garpenberg Norra, Dalarna.
Collection & Photo ©2022 Lennart Borg. Storlek 7x6cm.

Pyrit, se svavelkis.

Pyroklastiska sediment, ett annat namn för de vulkaniska sedimenten, tufferna.

Pyrokroit, ett vitt eller ljusblått mineral som i luften snabbt antar brun eller svart färg; sammansättningen är Mn(OH)₂

Pyrolusit, ett vanligen som jordiga massor uppträdander som brunsvart till svart manganmineral ibland med dendriter med sammansättningen MnO₂

Pyromorfit, ett starkt glänsande mineral av varierande färg, vitt, brunt, grönt, gult eller rött med sammansättningen Pb₃(Cl,PO₄)₃

Pyrop, en Mg-granat Mg₃Al₂(SiO₄)₃

Pyroxen. En grupp gråsvarta till grönsvarta silikatmineral som har likheter med amfibolerna men som till skillnad från dessa saknar hydroxyl. Hit hör också den alkalirika (natriumrika) ägirinen och ägirinaugiten, vars färger går mer åt det blågröna hållet. Pyroxener kan ha olika kristallstrukturer, med tre kristallaxlar i rät vinkel mot varandra (ortopyroxen) eller med två räta och en sned vinkel (klinopyroxen).

Pyroxenit, en bergart huvudsakligen bestående av pyroxener.

Pyrrhotit, detsamma som magnetkis.

Påslag. Första ortsalvan i en bergvägg.

---

Alltid låga priser. Mängdrabatt. Alltid öppet köp.
Vi sponsar den här sidan för Geonord.org

©2001- GeoNord