Baserat på ett föredrag som Karin Eriksson höll för Västerbottens Amatörgeologer 1992 har jag gjort en rapport och liten fyndortsbeskrivning i vilken Karins föredrag finns med i förkortad version.

Vi förflyttade oss nu till en föreläsningssal där Karin hade laddat en projektor med massor av bilder som åskådningsmaterial till hennes rapport om arkitekten John Åkerlund och om gruvsamhället Laver, som skapades för att tillvarata malmen i Lavergruvan och sedan revs då malmen tog slut och gruvan lades ner.

Karin började med att berätta om Stockholmsarkitekten John Åkerlund, som ritat många byggnader i Sverige, bl.a. många anläggningar i Sigtuna av vilka Sigtunastiftelsen är den mest kända. Vidare flera kända byggnader i Skellefteå ss gamla badhuset, många byggnader i Boliden, ex kontoret i Boliden, som nästa år blir ett gruvmuseum, och Skelleftehamn och Rönnskär. Han fick mycket tidigt ett intimt samarbete med Boliden Gruv AB.

När man 1929 hittade malmförande block i Laver och några år senare förstod att malmhalterna var tillräckligt höga för en lönsam drift, fick han därför i uppdrag att rita ett gruvsamhälle i miniatyr, som skulle ha arbetarbostäder, skola, affär, kiosk och folketshus mm.
I uppdraget ingick också att samtliga byggnader skulle vara demonteringsbara.

I centrum låg dels gruvchefens stora byggnad och dels verksbyggnaden där man hade panncentral för uppvärmning av alla parhus, tvätteri och verkstäder mm.
Gruvarbetarbostäderna var byggda som parhus och påfallande moderna med stort kök och stora rum. De som bodde, arbetade och levde där under de tio åren samhället existerade, mellan 1936-1946, berättar fortfarande att de stortrivdes där känner en viss sorg att samhället demonterades och försvann då gruvdriften upphörde.
I dag finns inga byggnader kvar i området. Grunden och delar av tornet av verksbyggnaden finns kvar och dagbrottet avslöjar att här varit en gruva. I övrigt är allt bortstädat.

Laverområdet ligger 4 mil väster om Älvsbyn och norr om vägen mellan Älvsbyn - Arvidsjaur. Malmförekomsten låg på södra sluttningen av Renberget.
Det var år 1929 man hittade malmblock och det dröjde till 1938 innan gruvbrytningen kom i gång.

Själva det mineraliserade området är ca 3 mil långt och upp till 1 mil brett och sträcker sig i västnordväst-östsydöstlig riktning. Förutom Laver finns här flera mineraliseringar såsom Laver Kronprins och Storsund.
Berggrunden i Laver, fig 1, består till övervägande del av porfyr. Inom gruvområdet och trakten närmast däromkring förekommer rikligt med grönstensgångar i två generationer samt granitporfyr i mitten. Malmen kan indelas i 1) brecciamalm, 2) malmgångar, 3) malmförande förkastningar och 4) impregnationer av zinkblände.

Brecciamalmen består av smala gångar och sliror av malmmineral, som slår igenom lipariten i olika riktningar och bildar ett oregelbundet nätverk. Kopparkis och magnetkis dominerar och bildar också impregnationer mellan sprickfyllnaderna. Malmen ligger ofta tillsammans med skarn.
Bland skarnmineralerna dominerar klorit och biotit, men där finns också magnetit, sericit, granat, epidot, gahnit (zinkspinell) turmalin, kvarts och plagioklas. Samt enligt Axel Österlöf har rapporterat att man på Univ/ Luleå fínns en del av Ag mineraliseringen- en biotitsköl med klacit - ged. Ag och pyrargyrit. Troligen ock Acantit.

Malmgångarna uppträder i kontaktzonen mellan porfyrer och överlagrad bandad tuffit (vulkanaska som blivit uppblandad med andra sediment såsom sand och lera). De har samma riktning som tuffitens bandning. Gångarna kan vara 1-2 m breda och är mycket uthålliga. De innehåller i regel kompakt malm, som dock är mer eller mindre uppblandad med brottstycken från sidoberget.

Malmimpregnationer förekommer i detta. Malmen i gångarna är vanligen finkornig och består av kopparkis och magnetkis. Ibland kan man också se större ansamlingar av zinkblände och någon gång arsenikkis eller molybdenglans. Brottstyckena av sidoberget är ofta rundade och antyder att malmbildningar skett under stark rörelse. Gångarna är uppflikade, hästsvanslika i ändarna och går över i impregnationer

Malmförande förkastningar övertvärar breccie- eller gångmalmen. Mineralisering är huvudsakligen bunden till själva sprickorna. Den kompakta sulfidmalmen kan där ha en tjocklek av 0,3m men är vanligen betydligt smalare. Mineralsammansättningen är densamma som i gångmalmen.

Zinkbländeimpregnationer förekommer tillsammans med något blyglans.

Laver som är en utbruten gruva höll 0,2g/ton guld, 36g/ton silver och 1,51% koppar. Malmkvantiteten var 1.537.000 ton.

Vilka är då möjligheterna att hitta mineral i Laver? Föreningen har inte besökt gruvan, men det är inte helt uteslutet att där kan finns material kvar trots att området städats upp. Gruvan var delvis ett dagbrott.

Den dominerande malmtypen är kopparkis och magnetkis. Vidare bör man kunna hitta zinkblände och arsenikkis.
I litteraturen omnämns även något kvarts och molybdenglans. Vidare omnämns en förekomsten av nickel-kobolt- silver mineralisering. Bland skarnmieralerna omnämns klorit, biotit, magnetit, sericit, granat, epidot, gahnit, turmalin och plagioklas.

Litteratur:
Erland Grip & Rudyard Frietsch, 1973, Malm i Sverige 2. Almqvist & Wiksell Läromedel Stockholm.
Du Rietz, T, 1945, The alternation of the rocks in the copper deposit at Laver. SGU C 467.
Citat från Kompendium i tillämpad GEOLOGI / Norrlandsfonden ©1976.)

---

©2001- GeoNord