En kort historik över de mest kända ädelstenarna vi känner till av Thore Nordèn.

Först var det bergarter i Islingby. Fantastiskt intressant och roligt. Det kände vi alla då. Med stor entusiasm bar vi hop en fin samling. Som kronan på verket då var resan till Ida Oberstein, där vi köpte den stora bergkristallen från Großklocknermassivet i alperna. Det blev det stora paradstycket i Islingby och nu i museet på Floragatan. I min bil låg vid hemfärden även den väldiga ametistplattan som nu finns att beskåda i rummet innanför försäljningsdisken. Det blev mycket samlat under åren. Dock redan tidigt vaknade intresset för ädelstenar, som ju kan ses som toppen på den geologiska samlarpyramiden. Den finaste och renaste formen av ett mineral är ju Ädelstenen.
Nu gör vi oss bekanta med de allra förnämsta.

Berömda diamanter

1 Dresden. 41 ct. Förmodligen från Indien, åldre historia inte känd. Tillhörde August den starke, kurfurste av Sachsen (omkr. 1700). Förvaras i Gröna valvet i Dresden (därav namnet).

2 Hope. 45.52 ct. (omvägd 1975) 1830 till salu och köpt av bankiren H.Th. Hope (därav namnet) i London. Förmodligen.

3 Cullinan 1. 530.20 ct. Slipad tillsammans med 104 andra stenar av firman Ascher i Amsterdam från den största diamant man någonsin funnit, Cullinan på 3106 ct. (uppkallad efter Sir Th. Cullinan, direktör för ett gruvbolag). Infattad i Edvard VII:s spira, finns i Towern i London, - Världens största slipade diamant. Kallas också Afrikas stjärna.

4 Sancy. 55 ct. Lär ha burits av Karl den Djärve av Burgund (omkr.1470). 1570 inköpt av det franska sändebudet i Turkiet, Signeur de Sancy. Tillhörde sedan 1906 familjen Astor i London. Nu i Louvre, Paris.

5 Tiffany. 128.51 ct. Funnen 1878 i Kimberley-gruvan i Sydafrika med en råvikt av 287.42 ct. Köpt av juvelerarfirman Tiffany i New York, slipad i Paris med 90 fasetter.

6 Kohinor. 108.93 ct. Ursprungligen rund med en vikt av 186 ct, i indiska furstars ägo. 1739 forvärvad av den persiske shahen, som kallade den Koh-i-nur (pers. berg av ljus). Senare tillhörde den brittiska Ostindiska kompaniet, som 1850 skänkte den till drottning Viktoria. Omslipad, infattad först i drottning Marys krona, Georg V:s gemål, sedan i drottningsmodern Elizabeths krona, i Towern i London.

7 Cullinan IV. 63.60 ct. En av de 105 slipade stenarna ur världens största rådiamant, Cullinan (nr 3). I drottningsmodern Elizabeths krona (jfr Kohinor), kan också tas ut och bäras som brosch; i Towern i London.

8 Nassak 43.38 ct. Ursprungligen över 90 ct, från ett Shivatempel i Nassak i Indien. Som krigsbyte tagen av engelsmännen 1818. 1927 omslipad i New York. Privat ägo i USA.

9 Shahen. 88.70 ct. Från Indien, har spaltningsytor, delvis polerad. Har tre inskrifter med härskarnamn (bl.a. shahens av Persien, därav namnet) . Skänkt till tsar Nikolaus I 1829. Nu i Kreml, Moskva.

10 Florentinaren. 137.27 ct. Sägenomspunnen äldre historia. 1657 i familjen Medicis ägo i Florens (därav namnet). På 1 700-talet i Habsburgarnas krona, sedan använd som brosch. Efter första världskriget i okänd ägo.

Großmogul

Großmogul är den största diamant, som påträffats i Indien. Enligt den franske forskaren Tavernier hittades den 1850 i diamantgruvorna i Kollur vid Kistafloden. Den vägde 787.5 carat.
Olika historier har berättats och skrivits om den, av vilka dock Taverniers torde vara den mest troliga.
Sedan stenen slipats vägde den endast 279.5 carat, ty den blev så dåligt slipad av den venetianske sliparen Hortensio Borgis, att han blev betraffad.
Man tror att den felande vikten finns i stenarna Orler och Kohinoor.
Tavernier såg diamanten, då han var inbjuden till stornogul Aurung-Zeb 1665 och han uppskattade dess varde till 12 millioner franken.

Stewart.

Stewart-diamanten hittades vid Waldecks Plant am Waal 1872 och vägde då 288.5 carat Slipad med vikten 120 karat lär den ha sålts för 180 000 mark. Ingen vet var diamanten finns.

Tiffany.

Tiffany är en vacker diamant med orangegul farg. Den hittades 1870 i Kap och anses vara den största gula diamanten.
Den befinner sig i juvelerare Tiffanys ägo i New York och väger 125.5 carat. Slipningen är utomordentligt vacker och omsorgsfullt utförd.
Südstern kallas också " der Stein des Südens". Den hittades av en slavinna i Bagagem Minas Geraes i Brasilien i slutet av juli månad 1853.

Sancy

Förr i tiden trodde härskarna i österlandet att stora diamanter gav säkerhet för deras liv och deras gods. De var därför mycket begärliga. I västerlandet däremot hade man pantsatt sådana diamanter för att kunna föra krig. Så blev också Sancy pantsatt. Under Fuggers dagar i Nürnberg blev den pantsatt tillsammans med andra av Bern-regeringen juveler. Senare befann den sig i den fördrivne kung Stuart James ägo. Också under Ludvig den XIV:s tid var stenen oskattbar. Det har skrivits olika berättelser om den. Sant är dock att den köptes år 1570 av herr Sancy i Konstantinopel.

Herr von Sancy var en framträdande personlighet vid Henrik III:s hov. Det berättas t.o.m. att Henrik III lär ha burit stenen som prydnad i sin huvudbonad eftersom han var flintskallig. Efter Henrik III:s död kom stenen åter i herr von Sancys ägo, som lånade den åt Henrik IV, då denne behövde en här, Sändebudet, som skulle föra stenen till bestämmelseorten, nådde aldrig sitt mål. Herr von Sancy, som litade på denne man, lät söka efter honom. Man fann liket och i dess mage stenen, som mannen hade svalt, då man ville taga den ifrån honom. Herr von Sancy sålde stenen till drottningen av England. Diamanten beskrivs i ägodelsförteckningen över kronjuvelerna, som utgavs den 22 mars 1605. Stenen var i England till 1669 och kom sedan till Frankrike, dar den blev stulen 1792 tillsammans med diamanterna Hope och Regent. 1828 dök den åter upp och blev såld till prins Demitoff för 100 000 do11ar av en fransk köpman. 1865 fick en indisk handlare stenen. 1867 kom den åter till Paris och var med på världsutstallningen där.

Diamanten väger 55 carat och dess form och slipning är av indiskt ursprung. Det berättas, att denna sten var den första som slipades med fasetter. Enligt en berättelse lär stenen vara i maharadjan von Patilas ägo. En annan berättelse förtäljer, att stenen ägs av lord Astor.

Eugenie

Eugenie är en mycket vacker, något oval sten med särskilt vacker slipning och form. Den väger 51 carat.
Kejsarinnan Katherine XI av Ryssland bar den i ett hårspänne och skänkte den senare till sin gunstling Potemkin samtidigt som hon skänkte honom ett palats. Napoleon III köpte diamanten. Han skänkte kejsarinnan Eugenie stenen och som bar den i ett diamanthalsband. Efter tysk-franska kriget 1870 köptes den av Gaekrar von Baroda, en indisk furste, för 75 000 dollar. Den lär fortfarande befinna sig i Indien.

Cullinan

Den 26 januari 1905 på eftermiddagen hittades en diamant i gruvan Pretoria i Transval, vars vikt och beskaffenhet ställde alla hittills funna diamanter i skuggan. Dess råvikt var 3 106 carat. En ingenjör i gruvan vid namn Fredrik Wells lade märke till en skimmrande sten. Han trodde att han misstog sig, men vid närmare undersökning upptäckte han denna stora sten. Wells fick en belöning på 10 000 dollar av företagen. Stenen blev uppkallad efter företagets ledare.

Kung Edvard VII, som gav kolonin Transval en författning, fick stenen som gåva på sin 60-årsdag den 9 november 1907. Efter noggrann undersökning gav man en belgisk diamantslipare i uppdrag att undersöka och klyva stenen.

Undersökningen varade i manader och den 10 februari 1908 föll det första klyvningsslaget. Kniven gick sönder men på själva stenen kunde man inte se någonting. Asscher Brother, så hette sliparen, blev mycket upprörd. Vilket värde skulle inte ha förstörts av ett enda felslag. Stenen har värderats till mer än väl 1 million. Ett andra slag, som var kraftigare, klöv stenen precis enligt planerna. Ögonvittnen kan berätta att Asscher Brother svimmade av och länge var oförmögen att genomföra ytterligare en klyvning. Den andra klyvningen resulterade i tre huvudstycken och vidare framställdes 9 större och 96 mindre stenar av detta råstycke. I åtta månader slipade man oavbrutet på dessa stenar från morgon till kväll. Slipkostnaderna lär ha täckts genom försäljning av flera små diamanter.

Cullinan I finns på den engelska spiran och väger 530.20 carat. Cullinan II sitter i den engelska drottningens krona och har en vikt på 317 carat. Cullinan III väger 95 carat och finns på spetsen av den engelska kronan. Cullinan IV väger 63,7 carat och är insatt på bandet av denna krona. Cullinan V väger 18.85 carat, Cullinan VI 11,5 carat, Cullinan VII 8,77 carat och Cullinan V111 6.80 carat. Cullinan IX, som väger 4.39 carat, är bevarad i den engelska kronskatten. Dessa Cullinandiamanter betecknas som de bästa och renaste som hittills påträffats.

Stern von Este

Denna sten är vacker, fullkomligt likformig briljant med utomordentlig slipning. Vikten är 26.16 carat. Den tillhörde ärkehertig Franz Ferdinand av Österike, som dog i första världskriget
Upphitterskan skänkte man friheten och en livränta. Enligt den franska mineralogen Dufrenoy var stenen en oregelbunden dode-Kaeder med oktaedriska drag på några ställen. Det hela tycktes vara en grupp diamantkristaller och vägde 254.5 carat.
Stenen slipades i Amsterdam för 2 500 dollar, varefter den vägde 125.5 carat.
År 1862 kunde man se denna vackra sten på världsutställningen i London. En indisk furste vid namn Gaekrar köpte diamanten för 2 mill.franken.

Orlow

Var den vackra diamanten Orlow kommer ifrån är obekant. Man förmodar, att den är en del av den felande vikten i Großmogul-diamanten. Om Orlow-diamanten berättas dock följande:
I södra Indien i närheten av Trichinoply i Maysur ligger ön Scheringham i Caweryfloden. På sydkusten av denna ö finns ett hindutempel omgivet av sju murar och i detta tempel fanns en gudastaty. Ögonen på denna staty var två ädelstenar och den ena av dessa var diamanten Orlow. En fransk desertör hade skaffat sig tillgång till detta tempel. En svår stormnatt bröt han sig in i templet och tog diamanten på statyn. Han tog sig simmande över floden och påträffade där ett engelskt kompani. Kompanikaptenen köpte stenen för 10 000 dollar och sålde den till en jude för 60 000 dollar. Senare berättas det att en armenier vid namn Salfras förvärvade stenen och sålde den till Lasreo och denne i sin tur till prins Gregory Orlow för 400 000 rubel att betalas under sju år. Prins Orlow skänkte den till kejsarinnan Katharina av Ryssland. Vikten på denna unika sten är 199.6 carat. Enligt Sovjet-regeringen befinner sig diamanten än i dag i Romanoff-Zepter.

©2001- GeoNord