PERM OCH KRITA - TVÅ DRAMATISKA SYSTEM

Av Göran Kjellström

Under den fanerozoiska eonen, dvs den geokronologiska enhet som omfattar tidsintervallet 570 miljoner - 2 miljoner år sedan, inträffade vid två tillfällen på vår jord något som inom ämnesområdet Historisk geologi tilldragit sig utomordentlig uppmärksamhet. Under slutfaserna av de två geologiska systemen Perm och Krita, för ungefär 245 miljoner respektive 65 miljoner år sedan, hade nämligen ett gigantiskt globalt massutdöende ägt rum som resulterat i att livet på Moder Jord dramatiskt decimerats. De under den paleozoiska eran så rikligt förekommande trilobiterna, korallerna, sjöliljorna och brachiopoderna, för att nämna några typiska grupper, dog samtliga ut under loppet av några få miljoner år under permisk tid, och inte mindre än hälften av alla marina organismer lämnade vår jord under denna tid. Under den mesozoiska erans slutfas, dvs under kretaceisk tid, inträffade det andra världsomfattande utsläckandet av liv då hela grupper av marina organismer försvann, exempelvis belemniter och ammoniter (två grupper av bläckfiskar som i hög grad dominerat livet i haven), dinosaurier, flygödlor, svanödlor, havsödlor samt en mängd andra stora marina kräldjur. Vid slutet av kritaperioden hade ungefär en tredjedel av alla djur- och växtarter dött ut.

   
 Trilobit Asaphus punctatus, Ryssland.
©1999 Anton Pilipiuk
http://www.paleoart.com/russian_fossils
Fossil fisk.
Wyoming, USA.
Eocen.

Vad kan finnas för orsaker till dessa slags massutdöenden? Vad fick så många till synes väletablerade grupper att för evigt lämna vår jord? En mängd hypoteser har ställts upp under årens lopp för att förklara dessa massutdöenden, alltifrån globala förändringar i klimatet, i havsnivån, i havens salthalt, variationer i atmosfärens halt av syre eller koldioxid, supernovors inträde i jordatmosfären till ökad kosmisk strålning. Låt oss stifta bekantskap med en intressant teori, lanserade av en grupp geovetare.

Studier av jordens havsbottnar har givit för handen att jorden är uppdelad i ett tjugotal plattor som befinner sig i ständig rörelse, en rörelse som drivs av jordens inre värme (betingad av det radioaktiva sönderfallet) och som sker i alla riktningar med hastigheter upp till 15 cm per år. Man har lyckats rekonstruera det globala platttektoniska förloppet genom årmiljonernas lopp och därvid funnit att något synnerligen unikt inträffade under permisk tid: alla kontinenter gick samman och bildade en enhet, en superkontinent kallad Pangea. Den teori som lagts fram handlar just om relationen mellan och konsekvenserna av de sammanslagna kontinenterna och massutdöendet.

Sjölilja - Phylum Echinodermata, Tyskland
©1986 Arnoldo Mondadori S.p.A. Milan.

Undersökningar av olika slags djursamhällen har visat att diversiteten, dvs antalet olika arter som finns inom ett område, är starkt påverkat av hur stor den användbara ytan är. Med andra ord, ju större den aktuella areans yta är desto fler olika arter bebor den. Man har sålunda studerat distributionen av grunt vatten och terrestra bergarter i syfte kunna lokalisera kontinentalgränser och utbredning av grundhav under olika geologiska tidsavsnitt. Forskare har därvid lyckats beräkna den organiska diversiteten och den användbara ytan vid olika tidpunkter och funnit, att sammanslagningen av kontinenterna under Perm drastiskt reducerat de för det marina livet så viktiga grundhaven. Den minskade ytan bedömdes sålunda som en betydelsefull faktor för det permiska massutdöendet. Som ett intressant delresultat noterades att massutdöendet var jämnt fördelat över alla djurgrupper som levt i grundhaven och sålunda ej var relaterat till ett fåtal djurgrupper.

Kontinenternas sammanslagning under Perm innebar också att likartade djur- och växtsamhällen som tidigare varit isolerade från varandra nu möttes, och i en alltmer accentuerad trängsel allvarligt började konkurrera med varandra om ett alltmer begränsat användbart utrymme. Med bildandet av superkontinenten Pangea ändrades det globala klimatet högst väsentligt med kraftiga årstidsvariationer på båda sidor om ekvatorn. Det tunga selektionstryck som vilade på växt- och djurvärlden anses ha starkt bidragit till massutdöendet under Perm.

  Ammonit Australiceras, Ryssland
©1999 Anton Pilipiuk
http://www.paleoart.com/russian_fossils

Orsaken till massutdöendet under slutet av den Mesozoiska eran torde främst ligga i de mycket omfattande transgressioner som ägde rum under Krita. Enorma översvämningar - de största som kanske inträffats i jordens historia - påverkade livet i södra och mellersta Nordamerika, norra och östra Afrika, norra och östra Australien, nordöstra och nordvästra Asien samt i större delen av Europa. Orsaken till dessa globala transgressioner står att finna i en ökad aktivitet av oceanbottenspridning och kontinentalplattrörelse. Gondwanakontinenten hade börjat sönderdelas under jurassisk tid och nu i kretaceisk tid började Indien driva iväg mot södra Asien. Afrika som tidigare hade utgjort ett sammanhängande område med Sydamerika separerades helt under slutet av Krita varvid Atlanten uppstod. Afrika fortsatte sin resa mot Europa och oceanbottenspridningen intensifierade därmed klyftan mellan Afrika och Nordamerika. Kritperioden utgjorde med andra ord ett osedvanligt dramatiskt och oroligt skede i jordens utvecklingshistoria.

Som tidigare nämnts dog omkring en tredjedel av alla växt- och djurarter ut under Krita. Därmed lämnade de sin plats för nya livsformer under den efterföljande kenozoiska eran, en tid då kontinenterna skulle närma sig sina nuvarande lägen, en tid då klimatet efter hand skulle bli torrare och kyligare, en tid då en explosionsartad förnyelse av liv skulle inställa sig med en förunderlig mångfald av djur och växter.

© 1999 Göran Kjellström




©2001- GeoNord