Dag 1. Detta mineraläventyr börjar på Gardemoens flygplats i Norge den 19 sep 2004. Min son skjutsar mig dit från Falun ï Sverige och där möter jag de två norska vännerna.

Johannes och Lars, flyger till London och byter plan som tar oss upp till 11 000 meters höjd och med 56 minusgrader på utsidan. Resan från London tar cirka 12 timmar till Cape-Town i Syd-Afrika. Men innan detta händer har jag under tio månader tidigare först kontaktat mineralklubbar i Syd-Afrika och från dem så småningom fått ett namn i Cape-Town som de och jag själv trodde skulle kunna bli en bra följeslagare upp mot Namibiagränsen. Hans namn är Heinz. Dag 2. Vi anländer i mitten av september till en tidig vår med klarblå himmel och möts på flygplatsen av vår värd och färdledare Heinz. Vi är gäster hos honom och hans fru Imme i deras villa vid Bleubergrandt. I fyra dygn bor vi där, 30 minuter nordväst om stadens centrum och har ett tiotal valar och mängder av surfande ungdomar simmande utanför fönstret varje dag. Nätterna tillbringar vi 400 m längre bort hos det lilla privathotellet Dolphin Inn Guesthouse, som jag gärna rekommenderar till alla mina vänner. Dag 3. Vi börjar nu fyra dygn som vanliga turister och Heinz är vår mycket duktige guide, historieberättare och chaufför samt gör vår första bank växling från Euro till Rand.

Sedan åker vi genom staden söderut mot Cape Point som motsvarar Norges Nordkap.Bägge platserna har höga klippor som stupar ned i havet och det är endast temperaturen som skiljer dem åt. Cape Point ligger rakt söderut från Cape-Town och resan dit är mycket vacker med mängder av sevärdheter.
Passerade några ovanliga vägskyltar: Pingvines on the road och Turtels on the road. .
Vi kör förbi universitetet, Kirstenborsch National Garden, Memorial Place med vackra lejonskulpturer, pingviner på sandstrand vid Simons Town, vilda strutsar, tjuvaktiga babianer och en pufadder orm som passerar vår väg, fiskehamnar mm.
De privata fiskebåtsägarna får under 30 minuter sälja sin fångst på morgonen till vem de vill. Resterande fisk har en fiskegrossist ensamrätt till och betalar ett i förväg fastställt pris.
På vägen mot Cape Point besöker vi den stora mineralbutiken och fabriken Top Stones. De hade många kubikmeter trumlad sten mm till försäljning samt tillverkning av smyckesten.

Träd som tidigare har planterats och som inte är inhemska sågas nu ned och bränns upp på bergssluttningarna. Tyvärr återplanteras inte nya träd i deras ställe. Vilket innebär att bergen nu eroderar väldigt snabbt. Dels av eldens värme som spräcker stenblocken och dels av intensiva vinterregn som sköljer bort jorden när träden är borta.

Vi kommer fram till Cape-Point och ser här hur vattnen från Stilla Havet och Atlanten möts tillsammans med många andra turister.

På kvällen besöker vi geologen och samlaren Willy Tellen som samlat i många år och som från början startade Cape–Town Mineral Club. Vi hinner även med att hälsa på hos samlaren Antonio och hans underbara fru Geni. Hon var den person som har haft alla kontakter uppe i norr med gruvägare med flera, så att det mesta var väl förberett för oss när vi var på plats utanför gruvportarna.
Dag 4. Körde vi genom staden Durbanville och besåg flera vindistrikt och vinfält. Vid vägkanterna växte mängder av den vita Kallan. Vin- och ostprov i Paarl Village prövade vi förstås på.

Vidare besökte vi African Language Monument en plats med stora vackra monument.

På kvällen hälsade vi på hemma hos Graham och hans tonåriga son Richard som också skulle med på vår resa i öknen tillsammans med John och Graham, som under några år hade studerat geologi vid högskolan, visade oss sin vackra mineralsamling.

Enda ”nackdelen” med Graham var att han hade en helt nyinköpt Suzuki bil med allt datoriserat!? Heinz kommentar var: jag hoppas den nya bilen inte gå sönder ute i öknen, då blir han stående utan möjlighet till reparation. Heinz egen bil var en äldre Toyota utan dator och med alla reservdelar medtagna. Mycket riktigt: fyra dygn senare gick Heinz bil sönder och 30 minuter senare hade han lagat den själv och alla kunde lyckligt fara vidare.

Dag 5. Vi ägnade oss åt inköp och att packa vår bil med allt som behövdes inför resan ut i öknen. Det viktigaste var vatten, bensin, mat och ved som vi använde på kvällarna när vi gjorde dagens middagsmål. Vi packade även mängder av frukt som ett äpple och en apelsin per dag och man. Först sent på kvällen i totalt mörker kunde vi knyta de sista knutarna på taket.

Heinz hade en smart lösning på att hålla maten kyld under dagarna ute i öknen. I bilen på insidan placerades två madrasser under taket och en på varje sida som värmeisolering. Nätterna var så kyliga så att det var bara att släppa in nattluften så fungerade vårt kylskåp ytterligare en dag. De flesta bilar i Syd Afrika är vita för att inte bli för varma av solen.

Vi såg och hörde under hela denna resa flera saker som tydde på ”omvänd rasism”, men det är en annan och längre historia.

Dag 6. Yippie, vi är på väg! Vi passerade Olifant River med gröna dalar och stora vinfält.. I södra delen av landet passerade vi några Full Rivers, men de flesta floder var Dry Rivers. De ”fyllda” har vatten hela året medan de torra innehåller vatten under regnperioden.

Vilda sköldpaddor av olika slag korsade vår väg norrut. Vägskyltar var ofta ett kasserat bildäck nedstucket i sanden vid sidan av vägen med texten ”4 x 4 Road” och då är vägen endast framkomlig med fyrhjulsdrift. Lägg märke till Vattensäcken som hänger framtill, som kyldes av vinden. Heinz berättade att Babianerna förstör många fruktträd. De vill om möjligt plocka med sig alla frukter på ett träd. Stoppar in allt i munnen tills en faller till marken, stoppar in fler som också ramlar ned, sätter under armarna, en faller ned osv. Denna första dag reser vi 55 mil från Cape-Town till staden Springbook som ligger på ca 1000 m höjd. Besökte där Georg Swanson och hans mineralindustri/gård. Hans farfar var svensk och utvandrade till USA och vars son utvandrade till Syd-Afrika. Vi besökte även bokhandeln i staden som har en vacker mineralutställning.

Dag 7. Vi hade stämt träff med 35 personer från Cape-Town Mineral Club utanför grinden till Echeeneis Mine och nu delade vi upp oss i två grupper. Den ena gruppen åkte ned i en stor underjordisk gruva medan vi andra var på varphögarna och fyndade i färskt material just utkört från gruvan. Här fann vi mängde av kopparkis, pyrit och chalkopyrit mm. Det var underbart att se hur ivrigt även Lars deltog i att leta kristaller, vilket han även gjorde resten av resan. Han hade tänkt resa med enbart för äventyrets skull, men säkert har de nu fått en ny medlem i Haugland Geologiska Förening.

Fortsatte sedan till nästa gruva - Black Mountain Mine - och till gamla övergivna varphögar. Vid en av dem fann vi små fiskfjäll av Baryt.

En timme före solnedgången var vi åter på vår campingplats. En clubmedlem som heter Pierre kom förbi på kvällen och frågade om jag ville gå med på en tur upp på berget strax bredvid utanför campingplatsen. Jag svarade att jag inte kunde gå med eftersom jag lovat att hjälpa till med matlagningen i kväll. Under middagen två timmar senare kom P tillbaka och hade ryggsäcken full av vackra bergkristallstuffer!!

Dag 8. Vi besökte flera gruvor norr om Springbook och campade en sista natt med föreningen.

Dag 9. Nu var vi själva i två bilar och kände att resan började på allvar. Vi lämnade asfaltvägen och sökte oss ut i öknen.

Kom fram till en avlägset belägen farm där stuffer och kristaller låg i sanden runt huset. Vi handlade famnen full. Fortsatte vidare och kom till en bosättning med endast färgad befolkning. Där fanns mycket vacker kvarts med röda inneslutningar av Hematit. Jag såg även bitar av grön kvarts. Vi avtalade med en man att han mot betalning skulle visa oss fyndplatsen nästa dag. På kvällen i månens sken och med pannlampor spelade vi Boul. i sanden. Det nordiska laget Gymnos vann över Bookers med 10-9. När våra värdar kommer till Norge eller Sverige skall vi tävla igen och låta dem vinna i kamp med snöbollskastning. Dag 10. Vi såg alla fram emot att få besöka fyndplatsen men... Vi körde vilse och därefter fick vi motorstopp. Detta medförde att vi kom två timmar för sent till mötesplatsen och vår vägvisare var förstås försvunnen. Det blev inte några gröna kvarts stuffer tyvärr!! Grahams son Richard hade ett stort intresse - att samla på olika insekter. Ofta sade han: look here, how nice! Då hade han ofta en stor spindel i sin hand, varför jag kallade honom ”Spider Man”.

Heinz lärde oss flera viktiga regler:

- ”it is better to drink the water than to wash yourself in it.
- en man kan köpa sig en hustru för 6-8 cattle och önskar få många söner.
- sönerna är ”cheep labers”
- även en dotter är bra för hon kan säljas till en man.
- vi lärde oss att ordet Karantän kommer från italienskans 40 dagar.
- sitting below the salt – kommer från lantbruk där husbonden satt längst fram vid det långa
matbordet. Bakom en bestämd linje fick arbetarna inget salt.

När vi skulle köra över höga sanddyner så släppte Heinz ut luften i samtliga däck och behöll endast 0,6 kilos ringtryck. Vi tog oss fram överallt. När vi senare ”klättrade” över ett berg senare med bilarna, fyllde han på ny luft med sin luftkompressor som satt under motorhuven!

Kuruman Manganese Field består av många olika gruvor i ett stort område. De är alla privatägda, i drift och så gott som omöjliga att besöka. Allt land runt dem är privata farmer.

Vi besökte en övergiven ruinkyrka/missionsstation byggd av vita med begravda Hottentotter.

På en övergiven plats där man sökt diamanter fanns mängder med runda vackra Banded Iron Stones. Hos en färgad man med familj handlade vi mer av vackert röd kvarts och några med vita fältspat kristaller. Lunchen intog vi i skuggan av ett fikonträd. Temperaturen den här dagen var mellan 35-40 grader. Efter lunchen somnade jag liggande på torkad getlort. I en by närmare Orange River hälsade jag på en stor svart man och presenterade mig. ”Hello he answered, I know you. Oh, you do? From where? was my answer. And he continued: I met you in the prison!!? Oh no, it must have been my twin brother, was my answer”. Äntligen är vi framme vid Orange River och vi passade på att simma över till Namibia på andra sidan – utan pass. It is not often you can swim from one country to anothe . På Namibiasidan är det en stor National Park där det inte är lämpligt eller tillåtet att plocka mineraler.

Mitt i floden ”upptäckte” vi en liten ö som vi placerade en norsk flagga på och döpte till Johannes Island och som nu hör till King Harald of Norway.

Resan går vidare och på nästa plats fann vi vacker Corderit (Iolith) av ädelstenskvalité. Dag 11. Högt upp på berget sökte vi efter geoder med Ametist. Vi fann dem inte men Johannes hittade en plats med vacker Epidot 6 km från floden. På nästa fyndplats fann vi mängder av Lepidolith, Spodumen och Polycite (ce) och Water-Melon-Tourmalins När vi hade packat ner den sista stuffen meddelade Heinz att nu får vi inte packa in några fler stenar. Bilen kommer inte att ta sig hem med så tung last. Morgonen därpå fick vi tömma ur allt drickvatten för att bilen skulle bli lite lättare. Det blev en skön dusch vid sidan av bilen. De djur som vi såg mest av ute öknen var: mungos, skorpioner, clipspringer, babianer, ödlor, getter, mängder av små fåglar och fisk och fiskgjuse vid Orange River.

De flesta av befolkningen på landsbygden var av Nama stammen.
Maurice sov alla nätter under bar himmel utanför tältet och denna natt prövade jag på samma sak. Helt underbart – såg tre stjärnfall mot en stjärnklar himmel och alla mina önskningar gick i uppfyllelse: att komma hem oskadad. På morgonen såg vi en Coral snake bredvid vår campingplats som sonen Richard jagade med en pinne!!

Diamanter har under många år brutits i detta land. Det finns totalt 78 Kimberlite gruvor i hela världen. 13 st innehåller diamanter och 8 producerar ännu i dag.

Dag 12. Sista dagen i öknen besökte vi Blesberg Mine som visade sig bli resans höjdpunkt och här var vi väntade av ägaren till gruvan.
Gruvan är en mycket stor pegmatit och man bryter numera Muscovite men gruvägarens dröm var att finna en håla med Tantalite som man hade funnit här tidigare.
Helgen före vårt besök hade han under tre dagar med alla sina arbetare tömt en stor håla med vackra bergkristallstuffer. De var klara till svarta och med en sida som var vackert gulfärgad samt med Fenakite och Clevlandite. De fyllde 10 st oljefat som redan var beställda och som senare skulle hämtas av en mineral handlare. Enligt gruvchefen gick allt detta sedan på export.
Det underbara var att han såg till att det efter den bergväggen fanns uppradat 10 meter med stora stuffer som alla vi sju personer kunde förse oss av. Endast Heinz var förtvivlad som måste fylla bilen med ännu mera sten.
”Kommande sommar skall jag tillverka en släpvagn utifall att ni Skandinaver kommer tillbaka hit igen” - sade Heinz.

Dag 13. Vi åker tillbaka till gruvan på morgonen och var och en får fyra stuffer gratis och jag köper ytterligare ett par svartgula xls. Kl. 11 skildes vi från den trevliga gruvägaren och hans fru. Han skulle nu se till att alla hans arbetare skulle få sin veckolön. Efter lunch blev det sällan något mera gjort på en fredag.

Dag 14-15. Vi var nu åter ute på stora asfaltvägen mellan Cape-Town och Namibia och började så småningom att snygga till oss igen med rena kläder och raka bort skäggväxten i våra ansikten.

Syd Afrika har 13 olika mineralklubbar och Cape-Town Mineral Club har en mässa med försäljning den första lördagen i varje månad. Vi hade sån tur så att det var just denna lördag som vi kom fram till staden igen.

Dag 16. Det är nu söndag och vi är åter i Heinz villa vid havet och hela dagen ägnade vi åt att packa ur bilen samt packa alla våra stenar ordentligt. Totalt fick vi ihop 148 kg på 0,4 m3. Själv hade jag 60 kg.


Dag 17. Besökte vi det vackra Bluebergstrand och vidare norrut till Syd Afrikas enda och stora kärnkraftverk.
Vi hälsade på hos Maurice som hade en underbar samling samt egen butik, samt 27 små sköldpaddor på sin gräsmatta.
Han berättade om turer som han gjort i Namibia och dess Messum Crater. Vilka verktyg använder du där? frågade jag. The best way surching Ametysts is with a torch light. De ligger nattetid och lyser på marken på kraterslätten. Ohps!! ??? De fluoriserar tydligen!!

Dag 18. Heinz kör oss till flera turistmål och till bland annat Signal Hill. Där skjuts varje dag ett kanonskott kl. 1200 och har så gjorts i flera hundra år. Totalt är det 62 453 skott som skjutits utan avbrott under 170 år. Sjöfararna som kom till hamn efter flera månader till sjöss hörde kanonskottet och visste då att klockan var 1200 GMT. Vi tog med oss några tomma patronhylsor som minne. En av oss lade en patron av misstag i handbagaget och blev naturligtvis stoppad vid flygkontrollen. Det blev - patron ur – kan man säga.
Vi besökte även den vackra botaniska trädgården Kirstenborsch Garden, Water Front, Green Garden, Green Market, See Point och South African Museum.

Lustig skylt på grannens hus: “If you want to steel- please smile at the camera”!


Dag 19. I dag är det molnfritt på toppen av Cape Mountain som ligger 1085 m över havet. Jag reser upp på den med en linbana och tar en lång promenad i solskenet. Där kände jag mig nära vår skapare och lycklig på olika sätt. Vi hade alla återvänt efter en fantastisk resa och utan sjukdom eller olyckor.
Bland alla turister såg jag även tre små djur som heter Dassies i storlek som en hare och som är närmaste släktingen till elefanterna.

När hela resan summeras så har vi rest 2200 km.

På eftermiddagen skjutsar Heinz och hans fru Imme oss till flygplatsen och vi skils efter tre oförglömliga veckor.

Vi längtar redan tillbaks till detta sköna och vackra land och med sina vänliga människor.

Tusen tack alla ni som har gjort denna tur möjlig:

Heinz och Imme, Geni och Antonio, ordförande Malcolm i C T M club,
Graham, Heinz, Maurice och Richard!!

PS: när åker ni till Europa nästa gång?

---

©2001- GeoNord